Vargarna i Sverige är för få, för inavlade, och för isolerade från större vargpopulationer. Därför är vår vargstam inte långsiktigt livskraftig. Huvudorsaken till dessa problem är vargjakt – såväl legal som illegal.

Den legala vargjakten består av licensjakt och skyddsjakt. Skyddsjakt innebär att ta bort vargar som angriper tamdjur, och det är många gånger befogat. Licensjakten inriktas däremot inte på vargar som tar tamdjur. Licensjakten är ett dödande för dödandets egen skull, eller för att människor ska få skörda mer av djur som också är vargens naturliga byten – som älgen. Sådan jakt borde inte tillåtas så länge vargstammen inte är långsiktigt livskraftig.

Licensjakten på varg har drivits fram genom intensiv lobbyverksamhet från de mycket resursstarka jägarorganisationerna. Licensjakten infördes av alliansregeringen, genom beslut 2009, trots protester från miljörörelsen. Det är en stor besvikelse att inte den rödgröna regeringen har satt stopp för licensjakten. S-kongressen 2013 tog ett särskilt beslut om vargpolitiken, och där står inte ett ord om att licensjakt ska finnas. Med det beslutet som grund borde S ha kunnat nå en rimlig kompromiss med MP om vargjakten. Men istället har regeringen fortsatt i alliansens fotspår i denna fråga.

Licensjakten på varg har inte gjort någon nytta. Den har inte märkbart minskat angreppen på tamdjur – eftersom jakten inte riktas mot de vargar som orsakar skada. Och den tycks inte ha ökat acceptansen för vargen, i de kretsar där acceptansen är dålig.

Särskilt upprörande nu är att myndigheterna är på väg att tillåta licensjakt baserat på en kraftig överskattning av hur många vargarna är. Om antalet vargar överskattas, är det stor risk att för många skjuts och beståndet blir än mer hotat.

Länge har man uppskattat antalet vargar genom att multiplicera antalet valpkullar som fötts året innan med 10. I den siffra som då räknas fram ingår vargar som redan dött under det senaste året! De senaste årens forskning har istället visat att det troligaste antalet vargar i mars månad är 7,67 gånger antalet familjegrupper som finns då.

Utifrån denna kunskap är bästa möjliga uppskattning av antalet vargar i slutet av senaste vintern 257. Med den föråldrade beräkningsmodellen blir antalet 355. Den föråldrade modellen gör alltså att länsstyrelserna totalt felbedömer utrymmet för jakt.

En del hävdar att det behövs ytterligare kvalitetssäkring innan den nya, förbättrade modellen tillämpas. Då blundar de för att den gamla beräkningsmodellen inte heller är kvalitetssäkrad på det viset.

Om det inte går att använda det som är bästa tillgängliga kunskap just nu, alltså den modell som inte räknar in redan döda vargar, då finns det helt enkelt för lite kunskap om vargstammens storlek för att tillåta någon licensjakt.