Widar Så har valåret 2018 tagit sina första stapplande steg mot regeringsbildandets vedermödor i september/oktober. Opinionsläget januari 2018 är ungefär likadant som i januari 2017. Det som skett under året som gått är dels att Moderaterna rasat och rusat i opinionen och dels att Socialdemokraterna visat upp en sjusärdeles stabilitet runt 29 procents stöd bland medborgarna.

Mer att läsa: Bra besked i tunga frågor.

Faktum är att i varje riksdagsval sedan 1917 har Socialdemokraterna kommit ut som största parti. 2010 var det på vippen att segerraden bröts. Moderaterna fick 30, 1 procent av rösterna. Socialdemokraterna lyckades dock till slut räkna in 30, 7 procent. Vilket säkerligen var en psykologiskt viktig framgång. S förlorade visserligen än en gång regeringsmakten till Alliansen vid valet 2010. Men om M dessutom hade puttat ner S från tronen där det största partiet tronar så kunde kraschen för S ha blivit betydligt värre än något år med Juholt vid rodret.

Där vi nu står och spanar framåt valet i höst är det svårt att trovärdigt säga något annat än att moderatledaren Ulf Kristersson är klar favorit att väljas till nästa statsminister i Sverige. Vår modell med "negativ parlamentarism" innebär att nedlagda och frånvarande röster räknas in på ja-sidan då riksdagen voterar om statsminister; vilket torde ge en gräddfil för Kristersson. Med tanke på att S, SD och V tillsammans kommer att samla mer än 50 procent av riksdagsmandaten så blir det dock en minoritetsregering för Kristersson på samma sätt som det är för Stefan Löfven idag.

Regeringsbildandet kan därför bli riktigt trixigt.

Mer att läsa: Novis ritar valets karta.

Socialdemokraterna ska inte räknas ut. Som riksdagens största parti finns det goda chanser för S att få stort och viktigt inflytande i många tunga samhällsfrågor. Det ska bli intressant att se på vilket sätt som Socialdemokraterna väljer att hantera det moderata favoritskapet. När den forna borgerliga Alliansen bildades 2004/2005 valde S att vifta bort utmaningen som "samma gamla höger". Vilket var helt fel. Felbedömningen kostade mängder av väljare som gick direkt från S och till M vid valet 2006.

Väljer S ett liknande upplägg - symbolpolitisk konfrontation och förnekelse - även denna gång så kan det gå riktigt illa är jag rädd. 2018 är valåret då de mest samarbetsvilliga och öppna politikerna kommer att ha störst framgångar.