Debatt Jag heter Juno Blom och har aldrig varit rädd för att säga min mening. Ofta har också jag bevittnat samhällets orättvisor och baksidor. För att bekämpa dessa missförhållanden kandiderar jag nu till riksdagen.

I mitt arbetsliv har jag kommit nära våldsutsatta barn och kvinnor, äldre som lämnats åt sitt eget öde, offer för människohandel, barn som tvingats in äktenskap mot sin vilja, könsstympade flickor, människor utan fast bostad och tak över sitt huvud, förtvivlade mammor som sliter för att få livet att gå ihop och barn med funktionsvariationer som inte får tillgång till rätt resurser. Utsatta, men även så ofta starkt kämpande individer. De som ofta glöms när samhällets resurser fördelas och politikerna valfläsk presenteras.

Dessa möten har lärt mig mycket. Att få dela alla dessa människors livsöden har givit mig perspektiv på livet som jag för evigt kommer vara tacksam. Framförallt har det fått mig att bli övertygad att jag som är privilegierad har ett ansvar att agera när jag blir medveten om orättvisor. Det är med den insikten jag bestämt mig för att söka förtroendet att bli riksdagsledamot – jag har ett ansvar genom den erfarenheten jag förvärvat mig att hjälpa dem som behöver det allra mest.

I en polariserad tid där politiken ofta tenderar att adressera enkla lösningar på svåra samhällsutmaningar, hoppas jag med mina erfarenheter från att ha arbetat i skolan, byggt verksamheter i ett miljonprogramområde, varit regeringens utredare för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och sedan elva år ansvarig för de nationella uppdragen mot hedersrelaterat våld på länsstyrelsen Östergötland, kunna bidra till det viktiga arbete vi liberaler har framför oss för att skapa förändring i vår gemensamma verklighet.

Vi har alla ett ansvar för det välfärdssamhälle som generationer innan oss kämpat så hårt för att skapa. För mig handlar politik om att se alla de människor som inte får åtnjuta de rättigheter som många av oss andra i Sverige tar för givet. I en välfärdsstat som Sverige måste drägliga levnadsvillkor vara en naturlig del av allas liv. Det handlar om människosyn, men det handlar också om att bevara människors tillit och förtroende gentemot samhället och dess institutioner.

Jag vet att det går att förändra, det går att ta kampen, det gäller bara att samla alla de krafter som står upp för demokratins principer, vara tydlig, hålla i och hålla ut, och att aldrig, aldrig ge vika.

Genom att kandidera till riksdagen ser jag en möjlighet att påverka viktiga politiska beslut. I ett nära arbete med alla liberaler i Östergötland är min önskan att åstadkomma verklig skillnad och åter göra det så kallade ”glömda Sverige” sett. Och jag ger mig inte.