Widar Häromkvällen träffade jag Valter Mutt på en tillställning i Linköping. Valter Mutt är en av miljöpartiets mer särpräglade riksdagsledamöter. Han var inte så udda under MP: s första år. Då var det inte så konstigt med miljöpartister som propagerade för sådant som medborgarlön och nedläggning av vapenindustrin. När Miljöpartiet satte sig i regeringen tillsammans med (för att låna ord av DN: s ledarsida 25/5) "Gråberget Socialdemokraterna" blev det trängre för sådana som Valter Mutt.

Han fick en chans som utrikespolitisk talesperson för sitt parti. Med hjälp av skohorn och plåster så höll det under en period. När han röstade nej till regeringens förslag om värdlandsavtal med Nato så fick språkrören och Gråberget nog. Mutt fick flytta på sig. Efter valet i höst lämnar han - och flera andra udda fåglar bland ledamöterna - riksdagen. Valter Mutt lät inte det minsta bitter när vi talades vid tidigare i veckan. Regeringstiden har varit svår för hela partiet; inte bara för Valter Mutt. Sverige behövde regeras i en svår parlamentarisk situation. Vänsterpartiet hade aldrig pallat att göra det som Miljöpartiet gjorde. MP ska ha all heder av att de tog regeringsrisken. Det sa jag till Valter Mutt. Vilket trots allt verkade glädja honom.

Mer att läsa: Verkligheten hann i kapp.

Just nu är de mest aktiva miljöpartisterna samlade till kongress i Västerås. Jag vet inte hur spridd glädjen är där denna helg. Partiet ligger runt fyra procent i opinionsmätningarna inför höstens val. Väljarnas tack för att MP tog regeringsansvar kan bli att partiet får foten från Helgeandsholmens plenisal. Å andra sidan; vem vet hur det hade gått om Miljöpartiet istället varit i opposition under de gångna fyra åren; det kanske hade gått ännu sämre? Det får vi aldrig veta. Man gör sina val i livet och politiken. Sedan får man försöka göra sitt bästa utefter de val man gjort. I en sund politisk miljö är det ju ändå så att partier som strävar efter inflytande och ansvar i långa loppet bör premieras av väljarna.

Mer att läsa: Storsossiga attityder.

Sverige har nu något av en expeditionsministär; Socialdemokraternas och Miljöpartiets engagemang är helt inriktat mot det egna partiets väl och ve i den besvärliga valrörelse som väntar. Jag hoppas att MP inte kastar ut barnet med badvattnet och helt förtränger tiden med Gråberget när de nu laddar om batterierna. Regeringserfarenhet är en tillgång som kan rädda procenten i höst. Bara för att Valter Mutt lämnar riksdagen behöver ju inte alla göra det.