En överväldigande del av Sveriges politiker och media predikar idag om än mer generösa regelverk för invandringen. Det är svårt att få utrymme för de få röster som t ex min, som förespråkar krafttag för bättre mottagning och integration, men som också anser att reglerna på några punkter behöver närma sig övriga EU-länders. Dock tränger verkligheten på, och debatten börjar äntligen öppna sig, vilket jag anser vara helt nödvändigt.
Sveriges asylregler ligger idag lite för långt före övriga EU-länders. Detta har medfört att Sverige med 2 procent av EU:s befolkning ger asyl åt över 20 procent av alla som får asyl i hela EU och åt 35 procent av alla ensamkommande barn/ungdomar. Genom att anpassa några regler kommer trycket på Sverige att minska, vilket möjliggör fortsatt uthålligt generösa regler i fortsatt EU-tät.
De som istället vill göra reglerna än mer generösa riskerar att Sverige klarar mottagningen, integrationen och arbetslinjen allt sämre. Risken är stor att folkopinionen vänder och att Sverige blir mycket restriktivt.
Jag hoppas att jag har fel, men skulle detta inträffa vilar ansvaret stort på alla som idag i bästa välmening aldrig vill anpassa till övriga EU, bara ligga än längre före.
Jag har startat ett upprop för en öppen och sansad migrationspolitik och jag skrev med andra på DN Debatt i förra veckan att isoleringsstrategin mot Sverigedemokraterna är närmast kontraproduktiv och att det ”martyrskap” de försöker odla bör hejdas genom att samtal bör kunna föras som brukligt är i politiska sakfrågor. Detta innebär inte att förhandla eller göra upp.
Sverige bör också ta emot fler kvotflyktingar och regelverken för t ex anhöriginvandring bör ses över.
Min övertygelse är att den låga takhöjden i svensk migrationsdebatt gagnar Sverigedemokraterna. Jag är kritisk till Stefan Löfvens beslut om nyval och jag befarar att SD tjänar mest på det.
Jag står för en fortsatt uthålligt generös migrationspolitik men anser att verkligheten är sådan att några regelförändringar behövs för att trygga den.