Widar Försöket med att under frivilliga former försörja Försvarsmaktens behov av personal misslyckades. Alltför få visade seriöst intresse för jobben som soldater, gruppbefäl och sjömän.

I september 2016 överlämnade utredaren Annika Nordgren Christensen betänkandet ”En robust personalförsörjning av det militära försvaret” till försvarsminister Peter Hultqvist. Utredaren föreslog att värnplikten i det militära försvaret återigen skulle aktiveras för att därmed ge Försvarsmakten möjlighet att dels utbilda tillräckligt antal krigsförband och dels förbättra rekryteringsunderlaget för anställda officerare. Den nya plikten skulle framförallt gälla att testas för värnplikt. Vid mönstringen ska den enskildes motivation ha stor betydelse. Annika Nordgren Christensen och hennes sakkunniga i utredningen bedömde behovet av värnpliktiga/frivilliga till 5000 per år från 2020 och till 8000 per år några år in på 2020-talet.

Mer att läsa: Stabilt styre för Bydén.

Regeringen följde i allt väsentligt utredarens förslag. Försvarsminister Hultqvist beskrev på DN Debatt (15/1) regeringens ambitioner på ett tydligt och militärt fyrkantigt sätt. Fokus ska flyttas från att utbilda ”individer” till att ”producera hela förband”. Finlirare för utlandsuppdrag får stå tillbaka när bataljoner av markstridande infanteri/kanonmat ska produceras. Det ligger nog en del i det.

Hultqvist får bara se till att inte gå för långt i den kollektivistiska riktningen. Försvarsmaktens egen personal kan knappast anställas med tvång. Frivillighet och personligt intresse är alltid avgörande för långsiktig framgång.

Mer att läsa: Kristersson får nog rätt.

En mycket intressant fråga handlar om varför frivilligheten misslyckades? Är de unga generationernas klena försvarsvilja helt enkelt en spegel av politikens långvariga blyghet för Sverige och det svenska? Mångkulturalismen har ersatt majoritetskulturen som officiell norm. Svenska uttryck som fana, nationalsång och klassiska kristna psalmer har svartmålats av identitetspolitiker. Den tidigare statsministern Reinfeldts ord om att det utöver ”barbariet” inte finns något riktigt ursvenskt har väl inte direkt varit en magnet som dragit ungdomen till kasernerna.

Mer att läsa: Det osannolika kan inte uteslutas.

Dåliga löner har säkert också haft betydelse för misslyckandet. Sådant går att ändra på likaväl som vi nu ser en formidabel tävlan mellan S och M om vilka som är mest svenskt svenska i politiken. Militären är kort sagt en kommande framtidsbransch. Vilket jag tror är bra för freden.