Widar Broschyren "Om krisen eller kriget kommer" (MSB) delas nu ut till hushållen runt om i Sverige. Det finns några klassiker från kallakrigsretoriken i materialet: "Om Sverige blir angripet av ett annat land kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska." Hesa Fredrik är också med på ett hörn. Fast det är enbart vid "sällsynta tillfällen" som "utomhusvarningar" av detta slag kommer att användas. När det gäller skyddsrum är budskapet att "Du tillhör inget särskilt skyddsrum utan använder det som finns närmast." Vilket är ett elegant sätt att utan att ljuga undvika att säga att "det finns förmodligen inte skyddsrum så att det räcker till alla".

Broschyren har naturligtvis flera pedagogiska och psykologiska uppförsbackar. Vilket vi i grunden bör vara glada för. Oförmågan att ta till sig budskap om hur det skulle kännas att plötsligt drabbas av kris och krig har ju nämligen att göra med att knappt några levande människor i Sverige har erfarenheter av något sådant. Vi lever i ett så tryggt och säkert land att händelser där människor som fastnar i ett havererat tåg i 10-20 timmar blir till riksnyheter.

De människor som finns i Sverige eftersom de flytt från regioner där det är rejält krisigt och krigigt bär naturligtvis med sig mer färska erfarenheter av just kris och krig; och inte minst av flykten bort från krig och elände. Men överlag och i det stora hela är vi på tämligen jungfrulig mark när det kommer till förmågan att hantera krig och kriser på svensk mark.

Tonfallet i broschyren är onödigt tamt. Jag tror det hade varit bättre om totalförsvarspliktens anda - alla mellan 16 och 70 år är skyldiga att bidra - fått styra budskapet lite mer. Avsnittet om förberedelser för att klara sig själv under inledningen av en kris har nu rubriken "Tips för din hemberedskap". Jag hade hellre sett en tuffare stat: "Alla som är friska nog ska göra detta!"

Beredskap är ingen valbar frivillighet. I grunden handlar det om solidaritet med Sverige och med alla de i Sverige som på grund av ålder eller sjukdom behöver hjälp med att klara sin beredskap. För var och en som klarar sig själv blir det en mindre för det allmänna att ansvara för. Vilket kan vara avgörande för uthålligheten och motståndskraften under den chockartade inledningen av ett krig eller omskakande kris.