Widar I Dagens Nyheter läser jag Nils Lundgrens minnesord över den nyligen bortgångne Bo Södersten. Lundgren benämner Södersten och sig själv som ”arbetarkonservativa” människor som gillade sådant som betyg och kärnkraft. Båda var nationalekonomer och båda var socialdemokrater av lite olika skrot och korn såsom det var brukligt i den socialdemokratiska kyrkan. Nils Lundgren beskriver deras relation som ”vänner och ovänner” med stor respekt för – och med stort utbyte av – varandra.

Södersten var socialdemokrat mer aktivt, ambitiöst och påtagligt; han var bland annat riksdagsledamot under ett decennium. Lundgren var en mer bakgrundssocialdemokrat. Innan han lämnade S för att bilda partiet Junilistan och för att 2004 ta plats som partiets EU-parlamentariker under en period var Lundgrens huvudsakliga roll i offentligheten chefekonomskapet under 20 år i det som var den statliga PK Banken och som senare blev Nordea.

”Arbetarkonservativa” är ett fint ord som jag till ganska stora delar känner mig besläktad med genom uppväxt och genom känsloliv. Arbetarkonservatismen finns lite överallt i det politiska spektret. Främst inom socialdemokratin förstås – även om inte så få har flyktat till soffan, Moderaterna eller till SD – men också inom Vänsterpartiet på den tiden då det ännu fanns arbetare i det partiet.

Arbetarkonservatism är någon annat än den smygande ålderskonservatism som på olika sätt drabbar alla som har förmånen att få leva länge. Ålderskonservatism handlar mer om en önskan om att tiden i vart fall ska stå still; men allra helst gå bakåt mot de tider då en själv begrep mer av tidsandan.

Visst kan arbetarkonservatism även inrymma inslag av bakåtsträveri och oförståelse för nya tider. Det vore fånigt att förneka det. I allt väsentligt skulle jag dock vilja hävda att de konservativa drag vi här talar om mest hämtar sin näring i ideal från sådant som sparkassor, fackföreningar och bildningsorganisationer i arbetarrörelsens hägn:

Skolor ska vara tempel för kunskap och ordning. Ekonomin ska domineras av olånade pengar och av stor försiktighet; framförallt med andras pengar. Gör din plikt innan du kräver din rätt. Hårt arbete är välståndets grund.

Sådan konservatism är en i mina ögon omistlig del av socialdemokratins värdegrund.