Krönika Debatten går idag hög, av förståeliga skäl, med anledning av det allt mer tilltagande svärandet i tid och otid bl.a i utbudet på TV.

Jag tillhör dom som tycker att man ibland måste få använda sig av några svordomar t.ex. när inte bilen behagar att starta av någon outgrundlig anledning och man dessutom har bråttom. Eller när man slår sig på tummen och det gör så där innerligt ont, för att inte tala om när skåpsluckan står i vägen och man naturligtvis då

måste slå pannan i den. Då måste man bara få ur sig: ”Förbannade jävla skit!!” Och då menar jag att det finns en anledning att använda dessa ordval och inte som nu när man hör detta svärande som tydligen har blivit mer eller mindre något som bara skall användas. Även då dessa amerikansk-engelska uttryck som allt yngre och yngre

personer använder sig av i sociala medier och i det dagliga språket, jag tänker inte här redovisa något. Min farsa kunde ibland, när han blev riktigt arg sträcka sig till att uttrycka:” Nej nu jäklar anamma!” Eller: ”Jädrar anåda”!

Min mor kunde säga om något gick på tok: ” Förbaskat också!” Det finns många uttryck av svärkaraktär som dessvärre har försvunnit ur vår språkskatt; min svärfar, infödd östgöte från trakterna härifrån, använde några som jag kommer ihåg: "Va i hundan i nammet gör du denna"? Eller "Det är ju alldelens förbajjat"! Det hör väl till saken att våra föräldrar hade i bakhuvudet att man bara inte skulle svära, det hade skolan, far och mor strängeligen förbjudit och då fick man ju hitta på dessa uttryck istället.

Det berättas om en prost som skulle till högmässan, det var vinter och halt. En dräng på en gård i närheten skulle transportera prosten med hjälp av häst och vagn. Det gick inte bättre än att vagnen for av vägen och prosten hamnade i diket, lyckligtvis oskadd. I tidsnöd ropar då prosten till drängen: ”Svär du som får”!

Här kommer några andra uttryck från den tid som begav sig: "Jädrar anåda"! "Förbenade strumpuslingar"! "Nu ska du baske mig lyssna på vad jag säger"! "Ja jäsiken va det regnade"! "Förgrömmade blådåre"... "Va i hälsicke mener du med det"? Här i trakterna finns ju fortfarande kvar: "För tjyven, å

gu så dant" och för att inte tala om: "Uschaaan"!!

Nej vi skall vara rädda om vårt språk och framför allt våra dialekter.

Det är väl inte meningen att alla snart skall prata någon slags svengelska, det eeehas och de mest konstiga uttryck hörs i både radio och på TV. Eller är det jag som inte har kommit ifatt utvecklingen, det spörs det!