"Vi människor bygger skyddsrum åt varandra, mitt i ondskan, mitt i kriget, mitt i förtrycket. Skyddsrum är bräckliga men de finns. Skyddsrum där vi kan känna lycka."

– Vi behöver de bräckliga skyddsrum som finns, de kan se olika ut för var och en. Det är nog budskapet som min bok vill förmedla, säger Astrid Seeberger. Ikväll besöker hon Söderköpings bokhandel och pratar om sin senaste bok Goodbye, Bukarest.

Med sin lugna mjuka röst berättar Astrid Seeberger om sitt liv och ursprung. "Goodbye, Bukarest" är en fortsättning av boken "Nästa år i Berlin", som handlade om hennes mors upplevelser som flykting. Nu får läsaren följa Astrids sökande efter morbrodern Bruno som hon alltid trott dog i kriget. Vid moderns död visade sig sanningen vara en annan.

– Trots att jag aldrig träffat Bruno så kände jag en stark samhörighet med honom. Mamma älskade sina äldre bröder. Hon sa alltid att Bruno fick allt att sluta darra, berättar Astrid Seeberger.

– Människor drabbas av totalitära system. Jag tycker det är viktigt att vi lär oss mer av historien. Vi är så naiva. Vi tror att demokrati är något fast och stabilt men jag har upplevt hur lätt den kan avskaffas. Det är viktigt att människor får läsa om hur andra har det och får en medkänsla om hur människor drabbas.