Frågan om hur högt och brett det ska tillåtas bostadsbyggande vid Brunnsparkens östra del har delat kommunens politiker i två läger. Majoriteten är för en ändring i detaljplanen medan oppositionen och Vänsterpartiet vill återremittera ärendet. För att ärendet ska återremitteras behövs tolv eller tretton röster, (beroende på hur många som deltar vid fullmäktige) och oppositionen har tillsammans med Vänsterpartiet elva röster. Majoriteten är därför rädd att några partikamrater ska svika. Det berättar Mikael Burgman som i samhällsbyggnadsnämnden gått emot sitt parti och nu fått samtal om hur han ska rösta.

– Det är partipiskan du vet. Jag fick höra att vi har gått in i ett majoritetssamarbete och att det är viktigt att hålla ihop och fatta gemensamma beslut.

Hur kommer du att rösta?

– Jag är bara ersättare så jag vet inte om jag får tjänstgöra. Men jag är första reserv så det finns en risk att jag går dit och säger vad jag tycker.

Anders Bevemyr (S) kommunalråd, nekar inte till att det har ringts samtal till ledamöterna.

– Vi har ett system där vi bestämmer i gruppen och sen röstar vi efter det.

Ska inte ledamöterna få rösta efter egen övertygelse?

– Jo, det kan man göra i de allra flesta frågorna.

Men inte i den här frågan?

– Många gånger är det en icke-fråga för vi har samma åsikter i partiet. I andra frågor tar vi en diskussion om det är så pass viktigt att vi behöver ha en enighet eller om man kan rösta som man vill, säger Bevemyr.

Han framhåller att beslutet föregåtts av en demokratisk process och att det inte handlar om några direkta påtryckningar.

Mikael Burgmans främsta orsak till att han är emot detaljplaneförslaget är att han inte tycker att förvaltningen lyssnat på nämndens ledamöter.

– Det har varit uppe på nämnden ett antal gånger och våra synpunkter har inte vägts in.

Kan du ge något exempel?

– Till exempel att det planeras för en parkering mellan det sista huset och Brunnsparken, vilket är direkt olämpligt då det första man ser från parken blir en massa bilar. Det tog de ingen hänsyn till.

– Av remisserna från de boende i området har man inte vävt in en enda synpunkt utan det har man högaktningsfullt struntat i.

Mikael Burgman upplever att det finns en dold agenda hos kommunen.

– Jag tror att de är otroligt nervösa för att exploatören ska dra sig ur om vi ställer för stora krav. De är helt enkelt livrädda och därför låtit dem diktera villkoren. De hävdar hela tiden att de måste bygga fyra våningar för att få ekonomi i det.

Ligger det inte något i det, att risken finns att de drar sig ur?

– Jo visst. Men det byggs väl både en- och tvåvåningshus som det är ekonomi i.

Johan Cöster, samhällsbyggnadschef, håller inte med om att förvaltningen inte lyssnar på synpunkter. Däremot är det majoritetens åsikter de går efter, inte enskilda ledamöter eller någon i opposition.

– Om du pratar med majoriteten tror jag de tycker tvärt emot, att man har tillvaratagit allmänintresset och försök besvara övriga synpunkter som kommit in. Jag bedömer att allmänintresset att bygga bostäder väger över de andra intressena.

Han anser heller inte att det finns någon rädsla för att byggherren skulle dra sig ur om de inte får bygga enligt sina önskemål.

– Däremot har det varit en dialog under resans gång, hur ser produktionen ut och vad kan vara lämpligt på platsen?