Krönika Hur mår pappas ”lille prins idag”, kunde pappa ofta fråga. Så pass långt upp i åldern att jag fick be honom att undvika det tilltalet när kompisar fanns i närheten.

Men för alltid bär jag känslan av det värdefulla i att få vara prins. Möjligen drömde jag om den väntade prinsessan och halva kungariket bakom nästa krök, men framförallt gav det en känsla av att möjligen vara en tillgång i fars liv.

Det värde ett barn tillskriver sig själv är inte givet av födsel. Man får sitt värde av kärleksfulla föräldrar och sedan utifrån alla andra möten och sammanhang i livet. Med känslan av värde följer vetskap om och tilltron till de rättigheter varje människa har. Med känslan av värde följer också en förväntan om goda möten med andra människor. För att säkra elevers och barns upplevelse av sitt värde måste skolor och förskolor reagera på varje form av kränkning. Utreda, åtgärda och anmäla vidare till huvudman. Barn är observanta och ser att vuxna ser saker hända. Att då uppleva att den vuxne inte reagerar stärker inte känslan värde.

Känslan av värde grundläggs tidigt genom det goda vi föräldrar förmår visa och ge våra barn. Tyvärr riskerar vi även att föra vidare sådant vi inte vill föra vidare. Barn läser oss även bortom ord och mening. Den eventuella avsaknad av värde vi själva släpar på riskerar att fastna i barnen. Även om jag själv fick förmånen att vara min fars ”lille prins” blev jag lämnad av min mor. Ett barn kan sällan omfatta alla olika goda skäl till något sådant. Kvar blir lätt en känsla av att inte vara värd att stanna hos. En känsla som bortom förstånd och logik riskerar att bita sig fast.

Det som blir illa behandlad tappar tilltron till sitt värde och särskilt om den tilltron inte är djupt grundad i tidiga år. Det tycks mig dessutom som att den som inte känner sitt värde kan få för sig att ta sig värde. Det är lätt att missuppfatta upplevelse av makt med upplevelse av värde. Sitt värde får man av andra, makt kan man skaffa sig på olika sätt. Den som inte ser sitt värde i mötet med andra riskerar att införliva en föreställning om att det ända sättet att bli tänkt på och få tillgång till saker är att fixa det själv. Tränga sig fram och roffa åt sig. Antingen det eller leva i ett evigt försök att samsas med att avstå sin längtan.

Den som inte känner sitt värde har svårt att se det generella i saker som inträffar. ”Det händer just mig för att jag är just jag”. Den dåliga servicen i affären drabbar framförallt mig och man riskerar att missa det möjliga faktum att det drabbar alla kunder ”

Föreställningen om alla människors lika värde är ju dels ett sorts ställningstagande för att motverka diskriminering av olika slag. Inskrivet i lag syftar det till att skapa ett samhälle präglat av allas lika värde. Eftersom väljare består av mycket olika individer kan ju detta tyckas som ett säkert kort. Dock händer det att olika grupperingar hittar en annan grupp att lägga sin egen oro eller misstro på. Alltså, vi är alla lika mycket värda, alla utom dom andra.

Allas lika värde kan även ses som ett förhållningssätt, ett sätt att möta omvärlden. Att mer se den unika människan än fina titlar eller vunna positioner. Att se olikheter som en tillgång. Var och en av oss som vågar se oss själva som vi faktiskt är kan finna viss vila i att man visst får ha svagheter utan att förlora sitt människovärde. Den som, om än bara lite, förmår genomskåda sig själv kastar ogärna den första stenen eller vad som nu kan finnas till hands.

Även om det nu råder relativt stor samstämmighet gällande allas lika värde så får vi ju ändå t.ex. olika lön. Lite hastigt tänkt kan man vilja förklara den saken med ansvar kopplat till vissa jobb. Att just den förklaringen inte håller är troligen lätt att förstå. De med ansvar för det finaste vi har nämligen våra barn, har inte höga löner. Ändå vill vi att dom ska ha såväl kunskaper som hjärtat med i alla dagens möten. Andra förklaringar kan handla om långa och därmed kostsamma utbildningar. Samtidigt lär vi så länge vi lever och inte bara i organiserad skolform utan även i livets skola om vi förmår vara något sånär mottagliga inför det livet vill lära oss.

”Hon skulle kunna berika vilken arbetsplats och position som helst”, säger vi oss, min fru och jag, när vi lämnar systembolaget på Mirum. Kvinnan i kassan är så socialt kompetent att man mår väl av att handla av henne och det beror inte på vinet i korgen. Hon ger varje kund en känsla av värde. Om detta är en förmåga hon studerat sig till, en talang eller ett resultat av mottaglighet i livet skola vet vi inte. Hon kanske vet nått om betydelsen av att tillskriva andra värde.

Som du kanske anar tillhör jag dom som ständigt söker sitt värde i möten med andra. Hoppas se mitt värde i den andres ögon. En del av oss har det så. Det är för mig ett mysterium hur somliga kan vandra omkring och liksom vara förmer än andra. Själv önskar jag ha samma värde som andra även om jag gärna, då och då, hoppas se in i ögon som av kärlek tillskriver mig mer värde. Helst mer värde än allt annat men just den delen är bara gamla spöken i mitt huvud. Jag förstår bättre än så. Jag som de flesta förstår ofta saker som jag inte lyckas omfatta. Det är inte i förståelsen vi brister. Lika lite som för barnet som just slagit ett annat barn i huvudet med en spade. ”Förstår du inte att det gör ont ” kan vi få för oss att säga. Jodå det förstår barnet mycket väl och det var också avsikten: En mycket tillfällig avsikt men dock avsikten. Precis som barnet förstår jag ofta bättre än vad jag förmår göra och omfatta. En del gamla spöken är i vägen.

Det värde ett barn tillskriver sig själv är inte givet av födsel. Man får sitt värde av kärleksfulla föräldrar. Eller inte. Sedan utifrån alla andra möten och sammanhang i livet. Det är inte bara rimligt, rätt och riktigt att tillskriva våra barn värde och att värna om allas lika värde. Det är förmodligen rent av farligt att göra människor värdelösa. Den smärtan kan ta sig hemska uttryck när den river inåt eller klöser utåt.