Det var 1998 som förkylningen inte ville ge sig. Trötthet, hosta och en känsla av att allt inte stod rätt till.

– Jag minns att jag hade namnsdag och våra söner hade köpt en prinsesstårta. Jag satt i min favoritfåtölj när de ropade att jag var välkommen till bords, jag släpade mig till köket och kunde knappt äta något av tårtan fast det är min favorit, säger Ann Cristin.

Hon var svullen om fötterna och ögonlocken, förutom förkylningen och tröttheten. Och så hostade hon. Men det var inte förrän hon en morgon när hon kissat upptäckte att toaletten var full av skum som hon förstod allvaret.

Artikelbild

| Delar Njure. Paret Carlenius.

– Jag ringde vårdcentralen och sa precis som det var, men då fick jag till svar att jag fick bestämma mig för vad jag skulle söka för, de såg inte helheten, säger Ann Cristin.

Men hon fick en till och när provsvaren visade att hon hade väldigt lågt HB och väldigt hög sänka fick hon åka direkt till akuten. Efter undersökning blev hon inlagd, man hade set på ultraljud att det var något fel och därefter togs en njurbiopsi. Hon fick till sist diagnosen mikroskopisk polyangit, vilket betyder att hennes små kärl i kroppen är inflammerade, en reumatisk sjukdom.

Ann Catrin behandlades med cellgifter, kortison och genomgick fem plasmabyten för njursvikten. Till en början blev hon bättre, men sedan blev hon allt sämre. Hon skulle behöva en transplantation. Och donatorn är hennes man.

– Jag tvekade aldrig, det var väldigt lätt att ge den, säger hennes man Hans.

Så fort man insåg att Ann Cristin skulle behöva en ny njure började man utredningen av Hans som donator.

– Det har fungerat väldigt bra, jag kommer visserligen att få äta avstötningsmedicin resten av livet, för att min kropp inte ska stöta bort den nya delen, och jag har lättare att dra på mig infektioner eftersom jag hela tiden har ett sänkt immunförsvar, säger Anna Catrin.

Under alla år hon varit patient på US i Linköping har hon bara haft två läkare och både hon och Hans är mycket nöjda med vården, både före, under och efter transplantationen.

Eva hoppas att de som känner att det är något som inte stämmer söker vård och att de gör det i ett tidigt skede.

– Allra bäst vore om det togs ett extra blodprov när man är på vårdcentralen, även om man inte tror att man har någon njursjukdom, så är det ett enkelt sätt att få en tidig diagnos.