krönika Plötsligt står en förskoleklassare framför mig. Han tittar uppfodrande upp mot mig och säger; ”Jag kan matte”. Hej, jaha, svarar jag och är lite förvånad över samtalet.

Ja, säger förskoleklassaren, säg ett tal! Oj, svarar jag, kan du alla tal? Nej, svarar förskoleklassaren, då vore jag matematiker och det är jag inte. Han har rätt, det var en mycket dum fråga från min sida. Jag säger några tal och inser fort att jag måste ta till svåra tal för att det ska bli någon sorts utmaning. Du kan fråga; ”vad blir 10 000 gånger 10 000 om du vill”, säger förskoleklassaren och tittar självsäkert på mig. En annan förskoleklassare kliver fram och säger; ”jag kan stå på huvudet under vattnet”. Ja, svarar jag, det är ju också kul att kunna, det är bra att kunna olika saker. Det håller båda förskoleklassarna med om, sedan lämnar dom mig och går ut på rast.

Jag begrundar denna underbara frimodighet och tilltro till egen förmåga. En frimodighet och tilltro som med tiden kommer att ifrågasättas av såväl dom själva som av omgivningen. Det tycks mig helt omöjligt att dessa förskoleklassare med tiden kan komma att ses som skolproblem, några man måste få ordning på. Det är utan tvekan mer ordning på dom än på mig.

”Forskningen visar entydigt att barn som har svårt att hänga med i skolarbetet löper högre risk att få ett lågt självförtroende och må psykiskt sämre än andra barn. Omvänt ökar också ett lågt självförtroende eller en dålig psykisk hälsa risken för att barnet ska prestera sämre än sina klasskamrater i skolan.

Det finns belägg för att sambanden mellan mental ohälsa och skolprestation följer individen från tidiga skolår och upp i ungdomsåren. Därför är förskolan och de tidiga åren i skolan särskilt viktiga för barnens kunskapsutveckling och psykiska välmående

Den tidiga läsförmågan är central för barns kunskapsutveckling och deras psykiska välmående. En dålig läsförmåga medför ökad risk för negativ feedback, svag självkänsla och svårigheter att längre fram tillgodogöra sig annan kunskap och ökad risk för psykiska problem”/ skolverket-socialstyrelsen

Det finns alltså en risk att saker händer under skoltiden. Saker förskolklassarna ännu inte har någon aning om. Men när vi nu vet det där, som i sig är ganska självklara saker, kan vi kanske ”bädda” bättre. När vi ser hålen i vägen kanske vi förstår betydelsen av att fylla dessa. Lite klokskap och medkänsla, lite ödmjukhet och förståelse kan vara bra att fylla hålen med får jag för mig.

Nu går vi in i valtider och politiker kommer återigen att självsäkert likt förskoleklassare, om än mindre charmigt, att framföra just sina lösningar gällande skolan. Man kommer att utifrån en blandning av alla tänkbara svårigheter lyfta olika kvickfix och jag blir trött bara jag tänker på saken.

Politiker behöver ta sig tid och fundera, eftersom olika problem tar sig uttryck i skolan finns inte en enda lösning. Frågan är väl om det ens är skolan som är problemet.

Segregationen är inte skolans fel men den får konsekvenser i skolan såklart. De kravnivåer skolan ska föra eleverna mot är inte beslutade av skolan. Den teknik som elever behöver lära sig leva med och nyttja förståndigt och respektfullt är inte framtagen av skolan. Att en del barn lever i familjer som har stora egna svårigheter är sannerligen inte skolans fel. Att skolan har som uppdrag att bry sig om hur eleverna mår och dessutom försöka forma demokratiska medborgare är fantastisk bra men det är inte skolans fel att det är svårt. Varför skulle det vara lätt just nu, det har aldrig varit lätt.

Vi anser nu att alla barn behöver gå igenom hela skolsystemet. Det finns kunskaper alla behöver, det finns förmågor bland alla sorters barn och alla behöver demokratiska förmågor och helst även tilltro till det demokratiska samhället. Det finns även värden vi anser att barnen behöver komma att omfatta, värden som demokratiska samhället vilar på. Allt detta är bra men för att en skola ”för alla” på detta sätt ska var möjlig behöver den anpassas. Kanske är inte problemet att för få når målen. Möjligen är målen för höga och utifrån insikten om betydelsen att få lyckas med gott självförtroende som kvitto skulle kanske fler nå längre med utgångspunkt i lägre ställda mål. Det där är saker som tål att tänkas på och vill man påstå att man vet är det alldeles nödvändigt att tänka en stund.

Ett av våra barnbarn hjälper oss med att skriva inköpslista. Snyggt och prydlig vilket ingen varken krävt eller förväntat av denne sexåring. Det är kul att kunna och göra nämligen. Efter ett snabbt, nåja jag är den jag är, överslag i mitt huvud är det fortfarande oklart vad jag kan bättre än denne sexåring. Möjligen har jag förvärvat en viss förståelse gällande orsak och verkan. Jag vet också en del om att det som ser ut som avsikter ofta inte alls är det. Jag kan även ana en del svårigheter denne sexåring måste gå igenom.

Jag har lovat mig att börja löpträna så jag hinner med sexåringen. Jag ska även träna på Fifa så jag slipper förlora med 11-0 och höra frågan ”ska jag hjälpa dig att göra ett mål på mig?” Vi har mycket att lära av barnen och ändå är det hela tiden vi som vill lära barnen saker som vi råkar kunna. Deras eget lärande är så självklart så när jag förvånat frågar; ”hur tusan har du lärt dig det där” blir svaret. ”Jag har lärt mig det bara”

Så låt oss efter förmåga fylla hålen i vägen så att barnen kan få lära sig bara, helt enkelt. För det är det dom håller på med hela tiden även om vi vuxna inte alltid fattar det. Låt oss ”bädda” för barnen mer än att knuffa dom hit och dit, vi kan ju inte veta vart dom ämnar sig.