När man som jag snart jobbat 50 år som sportjournalist (började som radskrivare 1967) har det naturligtvis hänt en hel del som är svårt att glömma, framförallt är det ju de trevliga minnena som kommer fram när man tänker efter. Som exempelvis ”Sagan om Tomas Brolin”!

Häromkvällen plockade jag nämligen fram Thomas Nordahls ”Don Tommasos favoritmål” ur bokhyllan. I boken har Tomas Brolin fått två sidor med receptet till hans favoriträtt ”Pasta Brolin”.

I boken skriver Thomas Nordahl om just Tomas första besök nere i Italien och då framförallt Parma. Det första Tomas gjorde på en restaurang, var att försöka beställa en pizza med ananas, en rätt han brukade äta i Sverige.

Att i Italien lägga ananas på nationalrätten pizza är dock som att i Sverige servera ananas med stekt fläsk med löksås!

Hudiksvallsonens ovanliga matvanor blev till och med news i de italienska tidningarna. Att han även ville ha oxfilé och senap i sin pasta chockade Parma-borna nästan ännu mer.

”Min gode vän älskar den här maträtten. Att Tomas alltid gjort som han själv vill, utan att bry sig om vad andra tycker, är nog också en anledning till att han gjort så stor succé. Det finns bara en Tomas Brolin”, skriver Thomas Nordahl i sin bok.

Sagan om Tomas Brolin började annars uppe i norr och framförallt i Näsvikens IK. Där blev han tidigt A-lagsspelare (14 år)och värvades ganska omgående till GIF Sundsvall då han kom in på fotbollsgymnasiet i denna stad.

Tomas gjorde väl ingen dundersuccé de första åren, men fick plats i ungdomslandslagen och just dessa spelare höll bland annat IFK Norrköpings klubbdirektör Tommy Wisell koll på.

Han ringde upp Tomas pappa Rune, som var hans agent, och hörde sig för om han kunde få köpa 19-årige Tomas till ett vettigt pris. Tomas pappa Rune hade varit smart så det fanns en inskriven övergångssumma, 350.000 kr, i kontraktet med GIF Sundsvall.

Tommy Wisell slog till direkt och vintern 1990 var Tomas på plats i Norrköping. Den ganska småväxte forwarden hade dock tuff konkurrens i IFK, bland annat av ikonen Janne Hellström. Men i februari, på en grusträning på Idrottsparkens södra plan, fick Janne benet avsparkat i en kollision med målvakten Lasse Eriksson.

Här passar onekligen uttrycket den enes död, den andres bröd…

Därmed öppnade sig portarna för Brolin. Han fick chansen redan i träningsmatcherna och i den allsvenska premiären, hemma mot IFK Göteborg och direkt i Tipsextra, slog han till med tre mål när IFK vann med hela 6-0.

Därmed var lyckan mer eller mindre gjord. Hela våren blev en enda lång succéresa för Tomas och det gick så bra att han till och med fick chansen i blågult.

Proffsklubbarna var inte heller sena att få upp ögonen för talangen och i juli kom IFK och Parma överens om en övergång. Den italienska nykomlingen betalade 12,5 miljoner kr, pengar som IFK senare levde på i flera år.

Jag hade förmånen att se Tomas proffsdebut nere i Parma mot självaste Juventus. Var på plats fem dagar innan klubbens första Liga A-match i historien och bodde dessutom på samma hotell som Juventus. Ett stjärnlag som laddade med att sitta i hotellets foajé i två dygn och blossa på var sin cigarett. Men fotboll kunde de spela även på den tiden, för trots att Alessandro Melli gjorde 1-0 för Parma i premiären så vände Juventus till seger 3-1.

Parma och Tomas fortsatte dock sin succéresa närmaste åren. Klubben vann italienska cupen och både Cupvinnarcupen och UEFA-cupen innan Tomas efter fem och ett halvt år såldes till Leeds för 45 miljoner kr. Då hade Tomas hunnit med att göra succé under VM i USA 1994 men också drabbats av ett elakartat benbrott i EM-kvalmatchen mot Ungern på Råsunda den 16 november 1994. Väl i Leeds blev Tomas mer eller mindre utfryst, försökte sig på en come back i Parma 1997 men återvände till Leeds, vilka löste ut honom med 1,7 miljoner kr.

Därmed var sagan om Tomas Brolin som fotbollsspelare mer eller mindre över. Därefter har mycket annat hänt, men det får vi ta en annan gång…