krönika Låt inte gammalt guld,

som inte används,

ligga och skräpa,

i en byrålåda …

Känner du också igen dessa rader? Spelas de upp i ditt huvud med en melodi lika självklar som att Charlotte Kalla står på OS-pallen?

Då har du också sett den. Den vedervärdiga Guldbrev-reklamen. Förmodligen inte en gång heller, utan sisådär 47 000 gånger.

Jag spyr när jag hör den. Okej, kanske inte bokstavligen – men i mitt mentala väntrum vomeras det hejdlöst, och jag vill inget hellre än att stänga av dumburken.

För tillfället skulle jag drista mig så långt, som till att påstå att just den där är det i särklass värsta som sänds i tv. Och som bekant är ju konkurrensen om den meriten ganska hård. Vanäras dem som vanäras bör. Det mest fruktansvärda som kan inträffa i min – för övrigt fridfulla – vardag är att man går ut i köket just precis när den horribla Guldbrev-trudelutten dyker upp och våldgästar min 46-tummiga Samsung. Ansträngningen att då hastigt vända tillbaka till fjärrkontrollen i soffan, och klämma till mute-knappen så att knogarna vitnar, ödslar alldeles för många dyrbara sekunder. Då är man körd. Man hinner gott och väl höra halva plågan innan ett kanalbyte kan åstadkommas. Och vid det laget sitter refrängen redan som ett frimärke på hjärnan. Resten av dagen är följaktligen förstörd, och inte sällan krävs det en dusch eller långpromenad för att komma på bättre tankar.

Ve och fasa.

Men Guldbrev.se är knappast själva om att förpesta både din och min tillvaro.

Långt ifrån. En spontan gallup-mätning på facebook visade snabbt att vi är fler som lider av reklamterrorn. Och att vi har olika hatfavoriter. Casino­stugan, Polarbröd, Ipren, Hemglass, bet365 … Kandidaterna som retar gallfeber på oss i tv-soffan är många.

Den som exempelvis försöker avnjuta ett gammalt Seinfeld-avsnitt på TV6 får snart sitt muntra humör raserat av inte mindre än åtta (åtta!) spelbolagsreklamer i pausen. Bara ta mina pengar. Jag vill inte ens vinna nåt längre, och jag bryr mig sannerligen inte om hur många freespins jag får om jag går med idag.

Eller som någon sa: man skulle ju hellre betala det dubbla för hotellrummet – om man bara slapp Trivago-tjatet.

Så hur tänker egentligen dessa män och kvinnor som ligger bakom plågorna? Äger de själva en tv-apparat? Jag tvivlar.

Det enda jag vet med säkerhet är att moderniteter som Netflix, HBO Nordic eller SVT Play går vinnande ur den här striden. De breder ut sig som trygga oaser på ett stormigt tv-hav. Platser dit Niclas Wahlgren tack och lov aldrig kan dansa in med sina VitaePro-piller.