Under hösten drog de arkeologiska undersökningarna i gång på de stora ytor på norra kajen där den nya stadsdelen Inre hamnen ska byggas.

Parallellt med att saneringsarbetet av den gamla hamn- och industrimarken på Saltängssidan pågår gräver Arkeologerna, Statens historiska museer, ut den här utkanten av stan.

Där graffitiväggarna tidigare stod och kolupplagen låg fanns det under 1700-talet och en bit in på 1800-talet en stor ö som hette Skeppsholmen. Den var omkringfluten av en å, Lillån, som fått sitt namn i kontrast till Storån, alltså Strömmen.

Artikelbild

| 1800-tal. Tallrik med män kring kanske ett spelbord och text på plattyska.

På Skeppsholmen låg från 1740 till 1780 ett spinnhus, ett kvinnofängelse som senare ersattes av det större på Drags.

På Skeppsholmen låg från mitten av 1700-talet även ett skeppsvarv, delvis där gasverket ligger.

– Det var ett varv där man byggde ostindienfarare, berättar Magnus Stibéus, arkeolog och projektledare.

Varvet fanns delvis kvar under hela 1800-talet. I mitten av 1800-talet byggde man en stor skeppsdocka.

Artikelbild

| Skärva. Del av en minnestallrik från prins Edward och Alexandra av Danmarks vigsel år 1863.

På Skeppsholmen fanns också ett kronobränneri, en stor anläggning där man tillverkade sprit, ett av 60 kronobrännerier som anlades i Sverige på 1770-talet då Gustav III ville dra in pengar till staten, en relativt misslyckad satsning.

I början av 1800-talet hade också köpmännen i stan små tomter på Skeppsholmen, för att kunna mellanlagra varor som kom med handelsfartygen.

Artikelbild

Karta från år 1695. Skeppsholmen låg söder om Johannisborg och var en av flera holmar vid Motala ström.

– Det är en ovanlig typ av bebyggelse som man sällan får tillfälle att undersöka. Det är utkantsbebyggelse, människor i marginalen, men också tidig industribebyggelse.

Samtidigt är det knepig arkeologi, för marken är söndergrävd och full av betong.

Artikelbild

| Stor yta. Hamnområdet på Saltängssidan.

I Lillån, som från 1700-talet och framåt fylldes igen med muddermassor och skräp, för att stan skulle kunna expandera, har arkeologerna hittat keramikskärvor och mynt, från 1700- och 1800-talen.

Skärvorna av kinesiskt porslin, fajans och flintgods är exempel på importföremål som nått hamnen i Norrköping. Keramiken säger något om handelsförbindelserna, men kan också ha använts ombord på båtarna.

Motivet på en tallrik är en samling män runt ett bord. Texten, på plattyska, kan översättas: ”Bort med händerna” och ”Trull, trull, en oxe är ingen tjur”. Det kommer från berättelsen "Kasper Ohm un ick" av John Brinkman. Tallriken är tillverkad på 1800-talet i porslinsfabriken Sewell i Storbritannien.