2006 tjänade kvinnor i snitt 74 procent av männens löner. 2016 hade den siffran krupit upp till 76 procent. Något som förvånar Erica Lindahl, forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

– Könslönegapet har varit ganska konstant sett över en trettioårsperiod. Det har inte hänt så mycket. Med tanke på samhällsutvecklingen i övrigt är det lite förvånande att det har bitit sig fast, säger hon till Nyhetsbyrån Sirén.

Siffror från Statistiska Centralbyrå (SCB) visar att kvinnors sammanräknade förvärvsinkomst i snitt låg på 240 000 kronor 2016, vilket kan jämföras med männens snittinkomst på 315 000 kronor. Enligt Erica Lindahl står "barneffekten" för nästan två tredjedelar av inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor.

– Kvinnor arbetar i högre grad deltid under många år. Då blir löneutvecklingen sämre. Det är den stora boven, säger hon och fortsätter:

– I och med familjebildning förändras utvecklingen av inkomsterna drastiskt. Kvinnor får en rejäl inkomstminskning när de får barn, hamnar på en helt annan nivå och kommer aldrig ikapp männen.

Finspång är den kommun i länet som har störst skillnad mellan mäns och kvinnors löner i snitt: här tjänar kvinnorna 69 procent av männens lön, i snitt drygt 214 500 kronor jämfört med drygt 310 000 kronor. I Norrköping ligger man i stort sett på rikssnittet från 2006; här tjänar kvinnorna 74 procent av männens löner (drygt 225 000 jämfört med drygt 304 000 kronor i snitt). Minst skillnad mellan könen är det i Valdemarsvik där kvinnorna tjänar 77 procent av männens löner (drygt 201 000 kronor jämfört med drygt 263 500 kronor).

I Markaryd var kvinnors inkomst som andel av mäns lägst i landet – 66 procent. Störst skillnad i kronor hittas i Danderyd, där kvinnorna hade 140 000 kronor lägre medianinkomst än männen, vilket motsvarar 69 procent av männens löner.

– Så länge kvinnor tar mycket mer familjeansvar, det vill säga är hemma mer med barn, har vi de här skillnaderna, säger Erica Lindahl.