Båda drabbas av termik. Termik kan ställa till problem för hundföraren men för segelflygaren kan det bli ett riktigt lyft. Vi ska nu titta på detta ur hundförarens perspektiv. Det kan vara lite knepigt att lägga ut spår en fin sommardag. Spåret eller spårämnet vill vi ska ligga kvar där vi lagt det så vi kan följa hunden och se att den spårar som den ska. Men ibland verkar det som att hunden följer ett spår som inte ligger där vi lagt det eller helt enkelt tappar det. Vad kan det bero på? Under en fin sommardag, har vi uppvärmning från solen av landytor och det är främst grustag och sandmarker som värms upp kraftigast. Efter ett tag börjar luftbubblor stiga till väders. Dessa luftbubblor kan vara 100 meter stora. Vi kan föreställa oss då att vi lagt ett spår på marken strax före luftbubblan släpper från marken och stiger uppåt. Spårämnet följer med och för hunden är det väck. Man kan t o m märka när luftbubblan drar iväg. Det blir som ett luftdrag och en gång stod jag på ett segelflygfält när rodret på en gammal Bergfalke på marken gnekade till då luftbubblan stack iväg. I en skogsglänta kan uppvärmningen också ge luftbubblor och spåret försvinna. Samtidigt som luft strömmar uppåt ersätts den luften av luft från sidorna och det blir ett drag in mot gläntan och spåret ja...
Meteorolog