För tre år sen flyttade bröderna Carl-Magnus och Mikael Arvidsson in med sina biodlingar till Pryssgårdens koloniområde. Och flytten har varit bra för både bröderna och kolonilottsägarna.
– Vi behövde en plats att vara med våra bin, och föreningen var glada över att få bin som pollinerar deras växter. Det var en win-win-situation, säger Mikael
Brödernas biintresse väcktes redan som barn då morfar och morbröder drev med biodling när de var små. Det är intresset för djur som har fått bröderna att starta egen biodling. Bikuporna har de byggt på egen hand och föder upp egna drottningar istället för att köpa. Den söta guldfärgade honungen är vad som lockar många att hålla på med bin är inte vad som driver Carl-Magnus och Mikael.
– Många biodlare vill bara åt honungen, och ser inte på bin som djur. För oss är det tvärtom, säger Mikael.
– Vi vill hålla det som hobby och försöker inte maxa vår honungsproduktion. Honungen, den är bara en bonus, säger Carl-Magnus.
Det krävs kunskaper för att driva med biodling. Innan Carl-Magnus och Mikael skaffade egna bin gick de en biodlarkurs, läste på och besökte andra biodlare.
– Att starta biodling är ungefär som att skaffa en hund eller en katt. Man behöver läsa på, även om bina tills stor del sköter sig själva, säger Carl-Magnus.
– Men det blir vad man gör det till. Man kan ju låta kuporna stå och inte göra nånting utom att tömma honungen när det är fullt. Vi är fortfarande nybörjare, och kollar säkert till samhällena oftare än erfarna biodlare. Vi tycker att det är kul att hålla koll på vad som händer, säger Mikael.
Bland det viktigaste att ha koll på är att se till att bina inte svärmar. Det innebär att bidrottningen tycker att det är för trångt i kupan och ger sig ut på jakt för att hitta en ny plats att bo. Och då följer halva bisamhället efter.
– Det vill vi undvika eftersom vi håller till på en plats där det bor människor. För att se till att det inte händer behöver vi göra mer plats åt bina i kupan, så att de kan fortsätta samla nektar och pollen, säger Mikael.
Honungen skördar de två gånger under en säsong och säljer till vänner, bekanta och kolonilottsägarna. Gunilla Händel har sin kolonilott bredvid bikuporna och hon är väldigt glad över sina surrande grannar.
– Det är kul att de vill ha biodling här. Sedan bina flyttade in på koloniområdet har jag fått en mycket större plommonskörd, säger Gunilla och ler.
Och Brödernas biodling ser ut att ha kommit för att stanna.
– Vi kommer att fortsätta med biodling länge till. Det är en livsstil, säger Carl-Magnus.