- Jag älskar att stå på scen men tycker inte om kändiskapet. Samtidigt som jag vill att folk ska köpa min skiva önskar jag att de inte visste om att den fanns. Det kan låta ganska puckat men det är sådan jag är, säger Alexandra.
Hon sitter under parasollet i trädgården hemma i Jursla. Där har hon bott sen 2002, bara tre hus från storasyster Helena.
- Jag bodde i Norge 1999 och turnerade när syrran ringde och sa att hon var gravid och att det var dags för mig att flytta hem.
Egen studio
- Jag trodde aldrig att jag skulle skaffa hus. Först bodde jag i en lägenhet i Åby men det blev för trångt med alla instrument och musikutrustning. Så när det här huset blev till salu slog jag till och det första jag gjorde var att bygga min egen studio, säger hon.
Alexandra har varit professionell musiker i över tjugo år men när hon i lördags uppträde på Munken in the park var det bara för andra gången som hon stod på en scen i Norrköping.
Bortsett från en mindre spelning på Saliga Munken har hon hållt sig borta från hemmapubliken.
Vill inte bli kändis
- När jag flyttade till Norrköping för tio år sedan bestämde jag mig för att jag inte skulle spela här. Istället ville jag åka iväg för att leka popstjärna så att jag sen kunde komma hem utan att någon bryr sig eller vet vem jag är.
Samtidigt som hennes dröm ända sen uppväxten i Skälby utanför Stockholm varit att bli sångerska har hon svårt med tanken på sig själv som en kändis.
- Det enda jag vill är ju att få spela.
Barndomsdrömmen
Det var på skolans melodifestival som Alexandra uppträdde för allra första gången. Därefter fortsatte det med olika talangjakter och när hon var 16 år vann hon den landsomfattande musiktävlingen Folkparkernas Talangjakt.
- Nu när man tänker på det var det inte så glammigt. Men på den tiden var det stort och kan beskrivas lite som dåtidens idol.
- Det var en fantastisk upplevelse och jag älskade att stå på scenen. Men uppståndelsen runt omkring med allt som följde med den fick mig att backa undan, säger Alexandra som efteråt tackade nej till förfrågningar om skivkontrakt för att istället fortsätta sin utbildning på musikgymnasiet Södra Latin.
- Redan då brukade jag fråga publiken vad de ville höra för låt. Då satt alltid mamma på första raden och skrek att jag skulle spela Mercedes Benz, trots att hon visste att jag redan tänkt avsluta alltihop med den. Då blev jag alltid lika irriterad men nu tänker jag att varför spelade jag inte bara den där låten för henne.
På Alexandras debutalbum "As good as it gets" som släpptes i slutet av 2009 finns Mercedes Benz med som ett bonusspår. Skivan har Alexandra tillägnat sina föräldrar och sin mormor som alla gått bort i cancer.
Sorgearbete
- Jag var tvungen att göra skivan för att bearbeta sorgen. Min mamma dog i oktober 2003 och bara ett par månader senare dog mormor. Precis när den värsta sorgen lagt sig och jag började komma tillbaka blev även min pappa sjuk och lämnade oss 2008.
- Musiken är den bästa och billigaste terapin som finns. När mamma gick bort fanns det stunder då jag inte längre ville leva. Det enda som fick mig att lämna sängen var musiken.
Låtarna på skivan är väldigt personliga och har kommit till en efter en under årens gång.
- Jag blir aldrig nöjd. Jag är ingen sån som spottar ur mig låttexter utan tar god tid på mig. Det enda undantaget är I´m here som jag skrev jag rätt upp och ner, från första ordet till sista på fem minuter. Mamma var sjuk och jag skrev ner allt det jag ville säga till henne.
- Jag är en rätt så blyg person privat och pratar inte så mycket. Men när jag står själv på scenen och spelar mina låtar har jag lättare att öppna mig. Då snor jag publikens energi när jag har chansen, för jag behöver den. Men det är en risk i att öppna sig inför en publik. Alla kanske inte vill lyssna och då kan fallet vara långt. Men jag brukar tillåta mig att vara lite deppig för att sen spela något jättekul, säger Alexandra som inte tror att det är en tillfällighet att alla låtar på skivan är på engelska.
Spelar på kryssningar
- Jag har alltid skrivit på engelska. Folk har sagt att jag borde skriva på svenska men jag kan inte. Jag tror det är ett sätt att distansera sig. På svenska kommer det för nära.
Sen flera år tillbaka spelar Alexandra flera gånger i månaden på Viking Line kryssningar. På färjan mellan Sverige och Finland spelar hon för alla möjliga sorters människor.
- För mig är det viktigt att skriva och bajsa ur mig känslor. Men drömmen är inte att bara kunna spela min egen musik. På färjorna har jag värsta möjligheten att spela vad jag vill när jag vill. Mina spelningar brukar inte vara den typiska trubadurfyllekvällen med Sweet home Alabama utan blir ofta rätt intima. Och om stämningen är rätt kan jag välja att bara spela mina egna låtar en hel kväll men jag tycker lika mycket om att spela riktigt bra covers.
Ny platta
Alexandra vill att allt ska vara perfekt och därför blev det hon själv som producerade skivan. I sin egna studio med sitt egna skivbolag. Och trots att det tog tjugo år innan hennes första skiva kom, finns det redan åtta månader efter debuten planer på en ny skiva.
- Jag är kanske en perfektionist. Men kanske är det ett bevis på bättring att jag nu lyckats släppa ifrån mig min första skiva. Så förhoppningsvis ska det gå lättare att släppa min andra.
Sara Samuelsson