Krönika 2015 ramlade man ur allsvenskan. 2017 fick man lämna superettan och nu, 2018, är man på väg att åka ner till division 2. Vad är det egentligen som händer med Åtvidabergs FF?

Ni kanske minns klubbens storhetstid under början av 70-talet. Med spelare som Ralf Edström, Roland Sandberg, Veine Wallinder, Benno Magnusson, Lars-Göran ”Knalin” Andersson, Uffe Blomberg, Janne Olsson, Kent Karlsson osv sopade man banan med övriga klubbar.

Jag hade förmånen att se i stort sett alla ÅFF:s matcher fram till 1976 för Folkbladet Östgötens räkning, även de internationella som bland annat mötet med Bayern München 1973.

Två allsvenska guld blev det liksom två cupguld. Men det jag kanske minns allra mest från den här tiden är när ÅFF mötte AIK hemma på Kopparvallen 1971. ÅFF ledde med 8-1 efter en fenomenal uppvisning av herrar Sandberg/Edström när ett par minuter återstod. Då reducerade AIK till 8-2 och en man framför oss på pressläktaren reste sig upp och skrek så hela arenan hörde:

– Kvittera Gnaget!

Stort jubel förstås. Och mannen som var så optimistisk hette Joel Spångberg och med sig på läktaren hade han TV-kommentatorn Putte Kock, han lika stor AIK-vän.

Efter de två allsvenska gulden och stormatcherna mot Chelsea (som man slog ut) och Bayern München köpte proffsklubbarna ute i världen sönder det blå-vita brukslaget. Men spillrorna, nya spelare kom in som exempelvis Reine Almqvist, lyckades ändå ta sig till kvartsfinal 1974/75 där dock FC Barcelona blev för svåra.

Framtill de här guldåren hade ÅFF mestadels kämpat i division 2 men 1968 tog man steget upp till allsvenskan för andra gången (den första var säsongen 1950-51 då det bara blev en seger). Då hade spelarscouten Lasse Spjut värvat in killar som Uffe Blomberg, ”Knalin” Andersson, ”Söla” Andersson, Janne Olsson och den kanske mest spektakuläre liraren, Roger Magnusson.

Klubben hade till och med varit värd för Brasiliens VM-uppladdning inför resan till England 1966. Brassarna bad också om en träningsfight mot ÅFF, vilka ett tag ledde med 2-1. Brassarna visade dock sin klass och snart stod det 8-2 på anslagstavlan.

En som var med i den matchen var förre radioreportern Bosse Olsson som spelade vänsterback.

– Jag hade ju Garrincha emot mig och det var ingen lätt uppgift, har Bosse berättat.

Han lär till och med haft svårt att hitta in i omklädningsrummet efter slutsignalen…

Att ÅFF dominerade svensk fotboll i början på 70-talet bevisas ju av att klubben fick med hela åtta man som spelade eller spelat i klubben i Georg ”Åby” Ericsons VM-trupp 1974. Då ska man notera att ”Jojje” var en stark IFK Norrköping-vän!

1976 försvann ÅFF ur allsvenskan men var tillbaka 1978 igen. Fem säsonger blev det den gången men 1982 var det dags att lämna högsta serien igen.

Ingen trodde nog att brukslaget skulle ta sig tillbaka till vår högsta serie. Ja, klubben var till och med nere i division 3 och vände. När superettan startade 2000 var man dock uppe igen och 2010 hade man tagit upp ända till allsvenskan igen för att åka ur året efter.

Men skam den som ger sig, 2012 blev det åter allsvenskt spel då det första östgötaderbyt på 30 år i seriesammanhang kom att spelas mot IFK Norrköping inför ett fullsatt Kopparvallen. Det var också Magnus Erikssons sista framträdande i ÅFF innan han såldes till Gent i Belgien.

2015 tvingades ÅFF kliva ner i superettan igen för att 2017 även ramla ner i division 1. Där har man haft ett helsike i år med en mycket tunn trupp, med tränare som inte gått hem och framförallt, en dålig ekonomi.

Genom segrar mot Tvååker och nu i helgen Utsikten har dock läget förbättrats något och man är inte längre sist i tabellen.

Den s k ÅFF-andan är det dock inget fel på. Jag gjorde ett besök på Kopparvallen i fjol för att intervjua Margareta Johansson, kanslist under 40 år och den som tog hand om de många nyförvärven då hennes man, Yngve, var lagledare under slutet av 60-talet.

Då säger Margareta till mig under besöket:

– Ska du inte gå in och hälsa på Janne Olsson!

Sagt och gjort. Där satt Janne, 75 år gammal, och sålde in sponsorpaket via telefon. Dessutom har han under massor av år varit värd för just dessa sponsorer inför matcherna. Janne värvades in av Lasse Spjut 1965 och hann förutom två allsvenska guld spela 17 landskamper för Sverige.

Det finns knappt ord för sådan klubbkänsla…