Det var inte vem som helst som för ett år sedan flyttade in i det lilla vita huset ett stenkast från Östra Husby. Här bor en körledare som lärt sig konsten av körlegenden Eric Ericson och har sjungit med världsartister som tenoren Plácido Domingo.

Artikelbild

En sådan kreativ resurs har förstås mottagits med entusiasm i bygden. Tillvaron på landet blev inte riktigt så lugn som Elisabet Hellman hade tänkt när hon flyttade från Stockholm.

- Det blev nästan lite för mycket i våras, medger hon.

Genomförde konsert

I början av juni genomförde Damkören under hennes ledning en konsert mot främlingsfientlighet tillsammans med artister som Staffan Hellstrand och Sarek. Den kom att bli en hyllning till körledaren Hartvig Gjesdahl som plötsligt avled i januari.

- Jag träffade Hartvig en gång. Han spelade på pappas begravning eftersom han var organist i den kyrka i Norrköping som pappa tillhörde.

Elisabet engagerades som ledare för kören av en sjungande väninna och fick ett "fantastiskt mottagande" vid första mötet med Damkören. I kören fanns en vilja att fullfölja det som man dragit igång med Hartvig och Elisabet var mån om att den planerade konserten skulle bli som kören ville ha den.

De körer Elisabet lett i Stockholm har sjungit visor och klassiska stycken som Händels Messias och Faurés Requiem.

Nu var repertoaren en annan - rock och pop. Arrangemangen var inte alltid fullständiga, musikerna läste inte noter och Elisabet kände att hon då saknade ett språk att kommunicera med. Men konserten gick ändå vägen. Och nu har hon för första gången en damkör under sina vingar.

- Det är roligt att ha en sådan kör. De är många, de är entusiastiska och vill väldigt mycket.

- Sedan tycker jag att det säger allt när Hartvig tog kontakt med Jens Möller som har ett punkrockband och tyckte att de skulle samarbeta med damkören. Det personifierar något som kören står för - att inte dela in folk i grupper.

"Jag är en riktig lantis"

Elisabet är född och uppväxt i Norrköping, men hela sitt vuxna liv har hon bott i Stockholm. Att flytta tillbaka var långt ifrån något plötsligt infall.

- Tanken har grott länge, berättar hon. Jag bodde i Vasastan och hade en park utanför, men lite träd räckte inte. Man vill kunna öppna dörren och gå ut. I grund och botten är jag en riktig lantis.

Sedan sexton år har hon ett båtmanstorp på Vikbolandet, ett litet ställe som blivit känt genom den egna bloggen ”Lisas torp”.

- Så fort jag var ledig åkte jag till torpet. Det tog emot att åka tillbaka till gyttret och köerna. Jag utnyttjade aldrig Stockholm de sista tjugo åren.

”Köreriet”, som Elisabet säger, har varit en stor del av hennes liv. Hon är utbildad på Musikhögskolan, har sjungit i Eric Ericsons kammarkör och i Radiokören. Hon har lett flera kören i 20 år dirigerade hon Dalaföreningens kör i Stockholm.

Vad kännetecknar dig som körledare?

- Jag har gått Ericsons skola och vill helst inte sitta bakom pianot och leda. Dirigenten är skyldig kören uppmärksamhet, så den blir trygg och man får ett samspel. Det var roligt med damkören nu, att se deras ansikten, entusiasm och vilja.

Vad vill du förmedla till dina körer?

- Musiken kan vara ett redskap att utvecklas som människa, få oss att känna att jag kan och jag vågar. Det är fantastiskt att få vara en del i människors växande och att skapa musik tillsammans.

 

Läs hela artikeln i tisdagstidningen.