Nu är jazzfestivalen på Skogsvallen utanför Simonstorp definitivt en tradition. Efter den tredje festivalen i ordningen kan arrangören, tenorsaxofonisten Nisse Sandström, känna sig mer än nöjd. Närmare 300 personer satt under dansbanans tak och trivdes till jazzbeat av allehanda slag från bl.a. instrumentkollegan Krister Andersson, guldbelönade trumpetaren Peter Asplund och sångerskan Meta Roos.

Vi var nog många som undrade hur väderguden skulle förhålla sig denna lördagseftermiddag. Tack och lov inget regn och lagom temperatur. Måhända hade en del avskräckts på grund av regn och åska tidigare i veckan, men för en stunds högklassisk jazzunderhållning trotsar diggaren betydligt värre oväder.

Makalösa tenorer
Först ut på estraden var "Tre Tenorer" med Nisse, Krister Andersson och överraskningen Kari Sjöstrand från Stockholm, men boende i Bollnäs. Kristers eruptiva och fantasifulla spel fick musiken att lyfta medans Nisses reflekterande och sjungande stil kontrasterade effektivt. Kari hade jag aldrig hört talas om tidigare.

- Jag har känt henne i fyrtio år, men aldrig spelat med henne. Jag tyckte att festivalen var ett fint tillfälle att presentera henne, sade Nisse till mig i pausen efter gruppens avdelning.

Kari klarade sig galant i det namnkunniga och rutinerade sällskapet. I det snabba öppningsnumret, Gene Ammons och Sonny Stitts bluesklassiker, "Blues up and down", visade Kari att hon hade kunde sin sak.

Råsväng på trumpet
Det är inte alla grupper som kan mönstra en nybliven "Gyllene Skivan"-vinnare som vikarie. Orgeltrion Trinity med organisten Andreas Hellqvist som primus motor slog knock direkt. Med en uppfräschad version av jazzklassikern "Sweet Georgia Brown". "Vikarien" Peter Asplund kramade ur allt av både trumpet, melodi och publik.

Andreas var inte sämre och hans vänsterfot arbetade frenetisk med basstämman. Ali Djeredi fick jobba hårt bakom trummorna. Ingen i trion, eller i publiken, fick minsta chans att hämta andan. Herbie Hancocks "Driftin´" fortsatte vansinnet i samma stil. Hjälp!

Meta hyllar
Meta Roos har turnerat landet runt med ett Ella Fitzgerald-program. Nu väntade hon till slutet med Ella. Meta sjunger med stil och säkerhet och med internationell touch.

Mycket uppskattat var hennes hyllning till Monica Zetterlund med bl.a. Povel Ramels "Underbart är kort" och Toots Thielemans "Bluesette" med svensk text av Hasse & Tage. Nu kallad "Bedårande Sommarvals". Fast nog svängde de två avslutande Ella-klassikerna, "I didn´t know what time it was" och "All of me", bäst.

Efter drygt fyra timmars hårdsvängande jazzmusik, uppblandad med vildsvinskebab och medhaft kaffe är vi säkert många som redan väntar på nästa års festival. Hoppas att Nisse orkar och att publiken ställer upp lika mangrant i framtiden.