– Det har alltid varit jättesvårt att få komma ut till skolorna i Norrköping. Det är verkligen jättetråkigt!

Han berättar att föreningen i egenskap deltagande i projektet Trunk varit ute och informerat. Men när det kommer till att medlemmarna själva ska berätta sin historia tar det stopp. Detta trots att många av Kris medlemmar själva varit missbrukare och kan berätta för ungdomarna hur det är att hamna i drogmissbruk.

Jimmy Hägg beskriver drogliberaliteten och drogernas utberedning i skolorna som skrämmande. Särskilt det faktum att skolungdomar verkar ta väldigt lätt på att prova droger.

– Men det stannar oftast inte där. Det kan verka jätteoskyldigt till en början. Men det är det som kan hända sen som är problemet.

Jimmy Hägg beskriver hur livet utanför drogerna succesivt minskas. Till den dag du sitter fast.

– Innan man själv reagerar är det för sent. Då är man fast i ett missbruk, säger han.

För egen del bottnade missbruket i ett utanförskap. Jimmy mådde dåligt och sökte andra vägar.

– Jag sökte min tillhörighet bland de människor som höll på med droger och kriminalitet.

Det är ett vanligt förfarande, menar han. En tillhörighet med fel sällskap är bättre än ingen alls.

– Men ett liv i missbruk är ingen dans på rosor. Det har man svårt att förstå när man är 15–16 år. Konsekvensen av ens missbruk kommer inte direkt utan när det tar över i livet och man inte kan få ett jobb, säger Jimmy Hägg och påtalar att man från föreningens sida mer än gärna vill försöka nå fram till de unga.

– Det är jättetråkigt när skolorna inte vill använda sig av oss. Vi brinner för att hjälpa unga att inte hamna i ett missbruk, säger han.