Radikala predikanter skrämmer till lydnad, moralpoliser bevakar kvinnor och barn hindras från att leka med barn av annan tro.

I en unik svensk studie har forskare från Försvarshögskolan undersökt salafismens och den salafistiska jihadismens inflytande i Sverige. Enligt rapporten har miljöerna vuxit sig starka på flera platser i svenska städer.

Antalet våldsbejakande islamister har tiofaldigats till cirka 2 000 på mindre än ett decennium, och antalet salafister räknas enligt forskarna i tiotusental. Starka sociala band finns mellan aktörer ur respektive miljö, och de antidemokratiska strömningarna är starka.

Artikelbild

| Rapport om salafism i Sverige presenterades i dag.

De är mot demokrati, de är mot deltagande i samhället, de påverkar barn i koranskolor, de har bjudit in predikanter med antisemitiska och homofoba uttryck. Det krockar med den svenska värdegrunden och demokratiska fri- och rättigheter, säger Magnus Ranstorp, en av rapportförfattarna.

Svartvit ideologi

En liten grupp radikala predikanter har enligt forskarna delat upp landet mellan sig. En del står för direkt våldsbejakande åsikter, och har exempelvis hyllat IS.

I flera lokalsamhällen beskrivs hur det förekommer påverkan. Salafisterna sätter press på andra muslimer att bli mer radikala och inlemma sig i deras tro. De har tydliga kriterier kring vad som krävs för att leva som en ”riktig muslim”. Muslimer som vägrar riskerar att trakasseras. Barn sätts från tidig ålder i koranskolor och får lära sig att inte beblanda sig med det motsatta könet. Moralpoliser bevakar hur kvinnor och barn klär sig och heltäckande klädsel praktiseras långt ner i åldrarna.

Det är en väldigt svartvit ideologi. De delar upp världen i vad som är rent och vad som är orent, vad som är halal och haram, tillåtet och förbjudet. De begränsar andra människors fri- och rättigheter, säger Ranstorp.

Ett misslyckande

Rapporten framhåller att både salafismen och salafism-jihadismen utgör en minoritet inom sunniislam och inte representerar muslimer som grupp. Men den utgör ändå ett hot, inte minst eftersom den kan vara en inkörsport för islamistisk radikalisering och rekrytering till jihad. Forskarna påpekar att Sverige både haft en förhållandevis stor andel resande till jihadistgrupper utomlands samt två terrordåd på Drottninggatan i Stockholm på mindre än tio år.

Ideologin fyller ett vakuum i de segregerade områdena. Samtidigt har vi i Sverige en aningslöshet kring de här frågorna. Det är ett misslyckande att vi inte förstått problematiken men också att vi inte tagit tag i det, säger Magnus Ranstorp.

Såväl skola som socialtjänst har svårt att förstå frågan, och brottsbekämpande myndigheter anser att det ligger utanför deras befogenheter då det inte är brottslig verksamhet, konstaterar forskarna.