Året var 1917 och jul- och nyårshelgerna låg för dörren. Finland hade just förklarat sig självständigt från Ryssland men oron var stor och det dröjde inte många dagar inpå det nya året 1918 innan det finska inbördeskriget utbröt – ett krig som till slut skulle skörda omkring 37 000 människors liv. Men i Sverige når inte motsättningarna dessa höjder även om hungerstrejker förekommit under året – här köas det bland annat för bristvaran kaffe när julen närmar sig, ransoneringen ger ett hekto kaffe per person.

I vår tid har vi mötts av rubriker om Post Nord och hur nära 18 000 paket försvunnit i hanteringen under året. Men även 1917 fanns det de som ansåg sig ha en gås oplockad med den tidens postväsen. Signaturen "Nepon" har en del frågor i sin syrliga insändare strax innan jul inför i Östergötlands Folkblad:

" Kungl. generalpoststyrelsen är en mycket märkvärdig institution. Som t. ex. den brevbäring som postverket så egendomligt arrangerar, att hälften av ett samhälle erhåller sin post utburen, medan den andra hälften saknar denna förmån. (...) Den i mysterierna oinvigde förefaller det egendomligt då postverkets funktionärer uppmana allmänheten köpa av de brevlådor verket tillhandahåller, men inte vidta någon åtgärd för att få användning för samma lådor.".

En tråkig jul blev det troligen för den handlare i Risinge som drabbades av stöld strax innan den stora helgen.

"Handlanden H Gröndahls affär vid Ingelstad i Risinge socken har i går natt hemsökts av tjuvar, varvid en stor del av manufakturlagret och andra varor bortstulits. Det stulna representerar ett sammanlagt värde av minst 1000 kronor. I en närbelägen gård har en kälke stulits, och det är sannolikt, att denna använts vid bortförandet av de stulna varorna.".

Av det sistnämnda kan vi i alla fall dra slutsatsen att det barkade mot en vit jul – en sannolikt klen tröst för handlande H Gröndahl.

Bland insändarna i Östergötlands Folkblad kan man dagarna innan julen 1917 hitta ett egendomligt genmäle av en A Andersson från Regna – det förefaller åtminstone märkligt om man inte känner till bakgrunden till epitetet "smörjobbare".

" Enär jag av en insändare till Östergötlands Folkbladet blivit stämplad som smörjobbare, ber jag få upplysa om, att jag aldrig handlat med smör, än mindre jobbat. Innan en sådan beskyllning utslungas, borde insändaren ha annat än antaganden att gå efter och varnas han härför till en annan gång. Etthundra kronor utlovas till den, som kan bevisa, att jag handlat eller jobbat med smör.".

Situationen var den att i en tid av ransoneringar kunde de som hade ett överskott av smör göra sig en förtjänst hos arbetare och andra eftersom handlarna ofta hade dåligt med smör. De som handlade med denna vara sågs av somliga som i någon mening omoraliska och således användes "smörjobbare" som ett förklenande omdöme, därav upprördheten hos insändarskribenten.

Det är tveksamt om julens ande hade nått fram till stinsen i Norsholm enligt vad Östergötlands Folkblad skriver:

" Fastän stationsföreståndaren vid Norsholm såväl som andra dylika tjänstemän vid SJ hade order att till julen utbetala en del av personalens dyrtidstillägg, så erhöll personalen vid nämnda station inga pengar till jul.". De i personalen som frågade var pengarna tagit vägen blev avspisade. "För övrigt tröstade stinsen med att handelsbodarna i Norsholm voro stängda på julafton".

Var snälla mot varandra. Gott nytt år!