Spåren från den tiden är få, men det finns ett tydligt sådant i Hällestad, en vaggrop. Tillsammans med Gösta Johansson och Bengt Mellström, båda från Hällestad, besöker vi varggropen bara någon kilometer från samhället på vägen mot Igelfors, invid Stigstorpegölen. 500 meter därifrån ligger torpet Vargfallet. Det är en överraskande stor grop, cirka tio meter i diameter och ungefär tre meter djup.

Och den har en historia.

Vi berättade i ett reportage i mars i år om när det fanns gott om varg i länet.

Artikelbild

| Varggropen i Hällestad är igenvuxen, men klart synlig och imponerande stor. Bengt Mellström och Gösta Johansson tittar ner i den.

I Östergötland fanns det första halvan av 1800-talet omkring 100 vargar. I NT från den 23 mars 1831 kunde man läsa att det under det senaste året hade fällts 33 vargar.

Redan i Kristoffers landslag från 1442 finns det reglerat hur man var skyldig att delta i vargjakten.

Under åren 1827 till 1839 dödades totalt omkring 6 790 vargar i Sverige och under åren 1850–1859 ytterligare cirka 1 900.

Just omkring 1830 fanns det som allra mest varg. Under 1829 dödade den exempelvis 465 hästar, 2 108 kor och 21 608 får, getter och svin enligt Carl-Herman Tillhagen i boken Allmogejakt i Sverige.

Artikelbild

| Strax intill varggropen i Hällestad finns en busshållplats, Vargfallet, men torpet ligger några hundra meter därifrån.

Sätten att jaga varg var många. Vid Risinge hembygdsförening finns vargnät, trumma, spjut, harskramlor och gevär.

Ett annat sätt var att bygga en varggrop, en av våra äldsta jaktmetoder, använd sedan stenåldern.

Evert Pettersson berättar om varggropen i Hällestad i Risinge hembygdsförenings årsskrift från 1976.

Man grävde en grop på cirka fyra kvadratmeter och två meter djup med lodräta sidor. Över gropen lade man stänger, mossa och grangrenar och mitt över gropen placerades ett bete, kanske ett självdött djur. Eller till och med en levande gris vars skrik skulle locka fram vargen. När den försökte komma åt bytet föll den ner i gropen och kunde lätt dödas.

Bengt Mellström har av hembygdsforskaren Valter Knutsson hört en historia om att den sista vargen som fälldes i Finspång, först hamnade i gropen i Hällestad, men på något vis lyckades smita och sedan dödades vid Tärn nordost om Grygöl. Det skulle ha varit 1843.

Den historien kan säkert stämma, men enligt Evert Pettersson ska den absolut siste att döda en varg i Finspångstrakten ha varit bonden Daniel Andersson i Göl, Hällestad. Det gjorde han den 3 april 1854 med hjälp av förgiftad åtel.

Men fångstgropen kunde även användas till andra djur, till exempel älg. Över 27 000 fångstgropar för klövdjur är kända i Sverige, varav en tredjedel i Jämtland. Ett tag på 1800-talet var det nära att älgen blev helt utrotad.

Enligt Evert Pettersson fanns det på 1970-talet ytterligare några varggropar i Finspång, till exempel i närheten av järnbruket i Lotorp och ett par i centrala Finspång, inom Siemens och Gränges industriområden. Kanske är Varggropsvägen på Norrmalm ett minne därifrån.

Fångstgroparna för varg hade ofta murade väggar för att göra det svårare för vargen att ta sig upp. Kanske var det orsaken till att vargen i Hällestadgropen kunde smita.

Jakt med fångstgrop förbjöds i lag 1864.

Varggropen i Hällestad är helt igen vuxen, men lätt att hitta invid vägen. Bengt klättrar ner i gropen, men hur många vargar som hamnat där genom årens lopp lär vi aldrig få veta.

Källor: Allmogejakt i Sverige (Carl-Herman Tillhagen), I Risingebygd (Evert Pettersson), Forskning och Framsteg (2012-09-07), Wikipedia och Nationalencyklopedin.