Det vill säga en kopia av den kran, som i original fortfarande står kvar vid Glan i Fiskeby och som byggdes 1854 för att lossa kanoner från Finspång.
Birger Persson, tidigare ordförande i Risinge Hembygdsförening, vet mer om den här kranen.
Finns originalkranen kvar i Fiskeby?
– Ja, den står kvar därnere vid kajen vid Glan, berättar Birger Persson. Vi var där och inspekterade den för några år sedan och då stod den kvar där. Men det är numera ganska svårt att ta sig fram till den gamla kranen landvägen, eftersom bland annat Fiskeby bruk ligger "i vägen".
Där kopian av kranen står inne i Norrköping, kallades väl för Kanontorget förr och det var där man lossade kanonerna som kom på järnvägsvagnar från Fiskeby och sedan lastade man på den för export via väntande fartyg?
– Ja, från Finspång, där kanonerna tillverkades och sedan via Norrköping gick transporten av kanoner vidare ut i det krigshärjande Europa.
Vilka var det som köpte kanoner från Finspång?
– Vi levererade till både vän och fiende. Vi sålde kanoner till alla som ville ha sådana, så vi var värre än Bofors, som inte får sälja sina vapen till vem som helst i dagens läge.
– Men på den tiden var det fritt fram för kanonförsäljning, så man kan väl säga att vi i Finspång, levde på andras olycka.
Kopian av originalkranen från 1854 finns alltså kvar på Kanonkajen i Fiskeby, en kaj som uppfördes i samband med att den hästdragna järnvägen byggdes mellan Fiskeby och Norra hamnen i Norrköping. närmare bestämt till Kanontorget, i Norrköping, där det skedde utfraktning för Finspongs bruks kanontransporter.
Järnvägen upphörde 1872 då ny lastplats anlades i Eksund, vid den då nybyggda östra stambanan.
Vid krankopian vid Hamnbron ligger också några kanoner, som tillverkats i Finspång. Kanonerna är från 1600-talet och bärgades 1955 vid Läsö, Kattegatt i Danmark. Detta under ledning av Björn Helmfrid, arkivarie vid Holmens bruk och senare även rektor vid Kungsgårdsgymnasiet.
Fartyget som hade förlist vid Läsö, var lastat med kanoner från Finspång samt stångjärn och mässingstråd.
Angående järnvägen, anlades den samma år som kranen byggdes i Fiskeby, det vill säga 1854 av Carl Ekman (1826–1903) på Finspångs bruk, och den ingick i Fiskeby jernvägs- och ångbåts AB.
Från Finspång transporterades godset, bland annat kanoner, med pråmar över sjöarna Skuten och Glan ned till Fiskeby, där den hästdragna järnvägen mellan Fiskeby och Norrköpings hamn utgjorde den sista sträckan. En liknande järnväg fanns mellan Lotorps bruk och Finspång. Även den en del av transportvägen.
År 1872 anlades efter påtryckning av Carl Ekman en station utmed den nybyggda Östra stambanan vid gården Eksund. Stationen som fick namnet Eksund låg endast ett tiotal meter från Glans södra strand vid inloppet till Motala ström. Vid stationen anlades en hamn där ångbåtarna från Finspång kunde lossa sin last för vidare transport med tåg på stambanan. I samband med det upphörde transporterna på den hästdragna järnvägen och den lades ned i oktober 1872 efter 18 år. Nu blev inte hamnen i Eksund så långlivad, då båttrafiken över sjöarna 1874 kompletterades med smalspårig järnväg från Finspång till Västra stambanan, Pålsboda–Finspångs järnväg (PFJ), och 1885 ersattes av en smalspårig järnväg, Finspång–Norsholms järnväg (FNJ), även den ägd av Ekman.
Finspångs bruk var i drygt tre århundraden Sveriges största kanongjuteri, belägen i Östergötlands norra bergslag, omnämns Finspång i 1573 års bergslagsräkenskaper. Ett litet bruk var där då anlagt, som först drevs för kronans räkning, men 1587 bortarrenderades till nederländaren Wellam De Wijk, vilken tycks ha innehaft det till 1599, då det återgick till kronan.