Häromdagen kom den nya kollegan (som är exakt hälften så gammal som jag) på den trevliga idén att vi skulle starta en gemensam spotifylista för att dela med oss av vår favvismusik. Hon visar sig vara en riktig soul sister och bjussar på skön sextiotalsmusik. Jag bjuder igen med glada nittiotalstrudelutter som får det att rycka i benen. En till kompis öppnar dörrarna till en annan musikskatt och jag drömmer mig bakåt i tiden….

Att göra ett bra blandband är idag väldigt enkelt, annat var det på åttiotalet- blandbandets gyllene era. Då krävdes planering och uthållighet. Ofta behövde LP- skivor lånas in. Naturligtvis hade vi koll på vem som hade vilka skivor. Jag skall göra ett blandband till festen var ord som utlöste stor aktivitet. Att göra ett blandband var som att regissera ett drama.

Skulle intron kortas? Skulle någon speciell känsla förmedlas? Skulle man offra ett gammalt blandband och spela över eller var festen tillräckligt viktig för att ett sprillans BASF chrome C-90 band skulle användas? Skulle man börja med en riktig rökare direkt? Eller bygga upp energin lite succesivt? Mina blandband var oftast av den senare sorten.

Det var nervöst att komma till festen med ett blandband. Skulle folk bli glada och dansa i ring? Eller skulle bandet dissas och snabbt ersättas med italiensk disco? Det var lite som att lägga upp sin själ för allmän bedömning. Jobbigt, men funkade blandbandet blev man plötsligt festens kung.

Vem är det som har gjort blandbandet, är det du? Det är ett väldigt bra blandband, sa Karin och lyckan var fullkomlig. Får jag låna det och spela av det på mitt dubbla kassettdäck?

Visst, det går bra.

Halleluja!

Att få sitt blandband dissat och t.o.m. förlöjligat sved däremot. Det var en statussänkare. Som tur var hände det aldrig mig. Däremot drabbades stackars Jonny som begick dödssynden att ta med sig bandet ”sorgsna låtar”. Sånt gör man inte ostraffat och han slutade göra blandband kort därpå.

Idag verkar blandbandmagin vara borta eller åtminstone reducerad. All världens musik är lätt att komma åt. Det finns hur många färdiga listor som helst. Musik är idag inte på liv och död på samma sätt som när hårdrockare och synthare aktivt hatade varann. Och det är lite synd för det är trevligt med starka känslor och att kunna förenas i sin kärlek (eller hat) till musiken. Nej, nu är det dags att lägga till en låt i gemensamma spotifylistan. Hoppas de andra gör det också. Det är fortfarande kul med blandband.