Finspångsscouter Det är något visst med scouter. För att sammanfatta en mängd ord och känslor så tror jag att uppmaningen ”Var redo!” och svaret ”Alltid redo!” säger det som behöver sägas om Finspångs scoutkår som snart kan fira 70-årsjubileum.

Häromkvällen träffade jag delar av styrelsen och ett par ledare i scoutkåren ute i deras tämligen nyhyrda torp i Aspenäs; en halvmil från Finspång och i närheten av Ramstorp. De här tappra människorna har verkligen varit redo för det mesta av de prövningar som en förening kan tänkas utsättas för i Finspång. Men ändå inget gnäll och ingen klagan. Desto mer beslutsamhet och anpassningsförmåga och alltid redo.

Sommaren 2015 var flera utav medlemmarna i scoutkåren på ett läger i Danmark tillsammans med ungefär 1200 andra scouter från olika delar av världen. När de kom hem igen visade det sig att de inte längre hade någon lokal. Villan bakom Bergska skolan där de hållit till i ett par år genom ett ”muntligt avtal” med kommunen skulle nu användas för en annan förenings barnverksamhet eftersom denna andra förening skulle komma att bli av med sitt gamla hus vid bygget av Vårdcentrum i Finspångs centrum.

Artikelbild

Tavlor. Scoutlagen hänger på väggen i Aspenäs.

”Vi har absolut inget emot den här föreningen. De gör ett bra jobb och vi visste att vi skulle kunna komma att behöva lämna lokalen”, sa scoutkårens ordförande Roger Juresta till mig när vi träffades i Aspenäs och åt pepparkakor med ädelost i tub och mumsade på skumtomtar till kaffet.

Det Roger och andra i styrelsen vänder sig emot är vad de upplever som kommunens ointresse för scoutkårens situation.

”Vi fick läsa i tidningen om att vi skulle flytta från scoutvillan vid Bergska”, berättade kassören Michaela Lindh. Föreningen fick heller ingen hjälp från kommunen att försöka hitta en ny lokal.

Luften gick liksom ur scoutkåren vid det här tillfället. Vi talar om en ideell förening där de mest aktiva vid sidan av krävande arbeten och vid sidan av den egna familjen ska planera och genomföra verksamhet för barn och ungdomar på en frivillig bog.

Artikelbild

Minnen. Sabina Lindh visar på trappen till övervåningen där det hänger en mängd minnen från läger och hajker.

Ledare slutade och barn slutade och inte blev det bättre när den enda lokalen som Scoutkåren lyckades få tag på var ett källarrum i en av Vallonbygdens fastigheter på Gröna vägen i Finspång.

”Källarlokalen kostade oss drygt 4000 kronor i månaden. Men vi fick inte plats därnere. När vi övade matlagning på stormkök så fick barnen sitta i små grupper på trottoaren utanför källaren. Många av de boende i området undrade vad som pågick. Vilket jag kan förstå”, sa Roger Juresta.

Nå. Genom kontakter och vänner fick scoutgården hyra det gamla torpet Aspenäs. Attityden ”Alltid redo” strömmar genom rummet när Roger, Michaela, Sabina, Maria och Kjell berättar om allt arbete och alla pengar som kåren satsat för att starta om verksamheten.

Det fanns ingen värme och ingen toalett och ingen väg och ingen el när de kom.

”Vi har nog hittills lagt 100 000 kronor på torpet”, sa Roger Juresta. Han är angelägen om att alla de företag och företagare som hjälpt till ska uppmärksammas.

”Comfortbutiken i Finspång, elektrikern Rune Larsson, grävmaskinisterna Anders Pihl och Sven-Erik Steen har gjort stora insatser för oss”, sa Roger.

Nu finns ett modernt värmesystem, bra belysning och en förbränningstoa på plats. Genom grävmaskinisternas arbete och föreningens inköp av tonvis av grus finns det nu en fungerande väg till den nya scoutvillan i Aspenäs.

”Vi är redo att ta emot fler barn och ungdomar i vår kår”, sa Roger. Jag tror det vore bra om fler barn och föräldrar också var redo för en verksamhet där man i åttaårsåldern börjar som spårare, blir upptäckare och äventyrare och utmanare och Rover innan man kanske blir utbildad ledare.

Den som är redo är alltid bättre rustad.