DEBATT: Ett mycket bra val

Det är intressant att Eliasson väljer att ge sig in i partipolitiken endast ett halvår före ett val med mycket osäker utgång. Hans val att tacka ja tyder på en länge otillfredsställd längtan att ta en framträdande politisk roll. Det är glädjande att dörren till politiken till slut öppnade sig för honom. Med sina 65 år på nacken kommer Jan Eliasson att skänka angelägen stadga och auktoritet åt en annars tämligen ung regering.
Carin Jämtin, som är trettio år yngre, kommer nu att kunna stå på tillväxt i rollen som biträdande utrikesminister.
Jan Eliasson är en balanserad och behaglig person i stort. Hans syn på världen och dess konflikter passar väl in i den pragmatiska hållning som upprätthålls av Göran Persson. Låt oss nu bara hoppas att väljarna är beredda att ge dem mer än ett halvår tillsammans. Är Persson smart släpper han lös Eliasson i allmänpolitiska frågor under valrörelsen.

Bland väljarna finns stora grupper som gärna lyssnar till någon som likt dem själva, har hunnit erövra de grå tinningarnas charm. Vad jag förstår är det heller ingen större risk att Jan Eliasson kommer att hinna malas ner i internt politiskt harvande på vare sig UD, EU eller i riksdagen. Han planerar att komma till Sverige "mer permanent" någon gång i maj. Då stänger snart riksdagen och efter sommarens politiska stiltje väntar några veckors valrörelse.
Jan Eliasson har gått en lång väg från arbetarhemmet i 1940-talets Göteborg. Hans klassresa är till sitt innehåll och sina hållplatser radikalt annorlunda i jämförelse med den tio år yngre Göran Perssons. Eliasson har jobbat nära Olof Palme, varit kabinettssekreterare på UD och innehaft prestigeuppdraget som Sveriges ambassadör i Washington.

Perssons färd från byggnadsarbetarhemmet i 1950-talets Vingåker har varit såväl betydligt mindre glamourös som avsevärt mer handlingsinriktad. Som kommunalråd byggde han om centrum i Katrineholm och som statsråd kommunaliserade han skolan. Som finansminister återställde han svensk ekonomi till sunda förhållanden efter mer än tjugo års inflations- och devalveringseländen. Som statsminister har han tagit ett fast grepp om Rosenbad.
Livets äventyr, påfrestningar och framgångar har gjort Eliasson och Persson till tämligen jag-starka personer. Det är mer "jag" än "vi" när de kommunicerar med omvärlden. Det gillar jag.
Två starka "jag" i samma klubb brukar ibland vara ett "jag" för mycket. Jag utgår dock ifrån att Persson och Eliasson har tillräcklig mognad och erfarenhet för att inte låta kommande psykologiska spänningar dem emellan äventyra samarbetet.

Information till våra läsare

Debatt: Ett mycket bra val