I och för sig blev det en upprepning av kända argument. Men märkligt var, att det i stort sett bara var borgerliga ledamöter i talarstolen. Majoriteten argumenterade knappast alls för affären - de bara röstade.
Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna och SPI gick emot affären, medan moderaterna var splittrade.
Kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson svarade för enda s-inlägget från talarstolen, för miljöpartiet spelade Stefan Arrelid samma roll och för Vänsterpartiet gjorde Cecilia Ambjörn ett kort inlägg på temat "Härtill dessvärre nödd och tvungen". Men detta var i stort sett allt från koalitionen, utöver någon liten replik.
Enligt Mattias Ottosson har socialdemokraternas villkor för affären uppfyllts i förslaget till avtal. Kommunen behöver inte betala mer än nu, övriga idrottsföreningars intressen garanteras och IFK tar hand om skötseln.
- På det viset skapas möjligheter för föreningen att klara ekonomin. Kommunens risk minskar, sade Ottosson.
Borgerlig debatt
Debatten kom nu att i märkvärdigt hög grad äga rum inom borgerligheten, där tunga moderater som oppositionsrådet Jörgen Rundgren och veteranen Stefan Hagfeldt stödde affären. Rundgren blev rentav dess mest aktive försvarare.
- Annars går Parken Event & Arena i konkurs, och då står kommunen där utan hyresgäst i Idrottsparken. Till dem som hävdar, att IFK är på obestånd, vill jag säga att det inte är IFK som tar över Idrottsparken utan Trading House. Och de är verkligen inte på obestånd, sade Rundgren.
Stefan Hagfeldt hade kritiska synpunkter men menade, att kommunen nu "har nålat in sig i ett hörn" och måste välja det för skattebetalarna minst onda.
Men fullmäktiges 2:e vice ordförande Gunnar Bredin (M) stod fast vid de kritiska synpunkter, som han framförde i Folkbladet förra måndagen. Han saknade ett nollalternativ; om vad som händer om kommunen inte går med på affären.
Han kunde inte se, att Idrottsparken skulle raseras om kommunen inte sluter avtalet med IFK. Kommunen har skött Idrottsparken i hundra år och kan förvisso också fortsätta med detta. Bredin yrkade på återremiss av förslaget, och i andra hand på avslag.
Tillgången bort
Mathias Sundin (fp) argumenterade, som han tidigare gjort i Folkbladet, att kommunen står kvar med alla risker och kostnader. Enda skillnaden blir att man gjort sig av med tillgången, Idrottsparken.
Margaretha Ericsson (kd) pekade på, hur beslutet att bygga om Idrottsparken togs i högkonjunktur, medan beslutet att sälja nu tas i lågkonjunktur. Det är inget bra sätt att göra affärer på.
Karin Jonsson (c) undrade om dåvarande IFK-ordföranden Hans Lundin (s) visste hur det egentligen stod till eller om han var okunnig, när han för något år sedan försäkrade i fullmäktige att IFK:s ekonomi var god.
- Jag hoppas du var okunnig, för annars har du fört fullmäktige bakom ljuset, sade hon.
- Nu säljer kommunen till en förening, som är på obestånd. Risken är uppenbar att vi kommer att stå där igen om några år, och få förhandla om nya amorteringsplaner.
Bra affär för IFK
Enligt Kjell-Åke Rönnberg (KD) är affären "juridiskt väldigt snårig".
- Däremot är ingen tvekan om, att den som nu köper Idrottsparken gör en väldigt bra affär.
Moderaterna Rikard Ståhl och Tommy Svensson instämde med Gunnar Bredin i kravet på återremiss.
Svensson oroade sig över, att Idrottsparkens verkliga värde ligger under de 305 milj kr som den är belånad på. Detta måste på något sätt täckas upp i balansräkningen, vilket kan bli nog så knepigt.
- Så jag vill ha återremiss tills IFK kan visa, att de verkligen har ekonomi för den här affären.
Kravet på återremiss avvisades med 78-4, varefter försäljningen av Idrottsparken röstades igenom med 61-20.