Ragnar Strömberg vandrar mellan olika sorters skrivande

Malmö (TT Spektra)
Vid 50 års ålder hade lyrikern Ragnar Strömberg nått så långt med sitt skrivande han tyckte var möjligt. Det var dags för nya utmaningar.
- Jag har letat efter den stora berättelsen i mitt liv - som har blivit till ett filmmanus som känns väldigt spännande. Och så har italienskan tagit allt större plats, Italien har blivit som ett andra hemland.

Ragnar Strömberg har alltid varit ett slags mångsysslare inom skrivandet. Ända sedan han debuterade som 25-åring med diktsamlingen "Utan önskningar" har han varit lika flitig som kritiker och kulturjournalist. Han har varvat med bland annat dramatik, filmmanus och översättningar. Så det vore kanske för mycket att påstå att fylla 50 betydde att han kom att syssla med helt nya saker. Men ändå, det var ett slags brytpunkt där han kom fram till att han ville pröva nytt.

<span class="mr">Profilen
</span>Möjligen inte så mycket på grund av åldern, snarare för var han hade hamnat inom skrivandet. Till exempel hade han precis haft stora framgångar med pjäsen "Getingsommar" som spelades med framgång på Stadsteatern i Stockholm.

<span class="mr">Fallenhet för dialog
</span>- Jag upptäckte då på allvar att jag hade fallenhet för att skriva dialog. Vilket är bland det viktigaste om du ska skriva film. Så jag bestämde mig för att ge skrivandet av filmmanus en ärlig chans.
Redan 1981 skrev han manuset till filmen "Sova räv" och tio år senare stod han bakom dokumentärfilmen "Gothia - mer än bara fotboll".
Fotbollen har alltid varit ett stort intresse för denne göteborgare som håller på IFK. Men det var en större historia han ville åt denna gång, det han själv kallar för den "stora berättelsen".
- Det är en rövarhistoria, en pikaresk som utspelas i Sverige och Italien, och som handlar om vänskap och svek, kärlek och livslögner, där vi följer två män och en kvinna från 50-tal till nutid, berättar Ragnar Strömberg.

<span class="mr">Andra hemland
</span>Filmen är fortfarande på manusnivå, men det hörs att författaren har stora förhoppningar på den. Att filmen har Italienkopplingar är inte så märkligt, ända sedan han började lära sig språket i slutet av 80-talet har landet blivit som ett andra hemland både för honom och sambon Annica. Och de när en dröm.
- En bostad i Italien, kanske i nordöst runt Trieste, är en av mina framtidsdrömmar.
Översättandet från italienska har tagit en allt större del av hans frilansande tillvaro på senare år, bland annat har han översatt Claudio Magris till svenska.
På 90-talet fick Ragnar Strömberg ett andra genombrott som lyriker med sin "Cattulustrilogi" och när han år 2000 gav ut sin senaste diktsamling, "En förort till kärleken", innebar den en punkt för diktandet.
- Jag hade då genomfört det jag föresatt mig. Konsten, i mitt fall poesin, är den enda vägen till kunskap om döden. Den gåtan ville jag pressa så långt som det var möjligt. För stunden kände jag att jag hade gjort vad jag kunde, säger han.

<span class="mr">Inget firande
</span>Det gick över tre år innan han skrev en rad poesi igen. Dels för att göra annat, dels för att han just satt punkt för det stora projektet. Om det blir fler diktsamlingar vet han ännu inte, men uppenbarligen är vilotiden över. I samband med 55-årsdagen blir det inget födelsedagsfirande, eftersom han dagen efter åker till Nässjö poesifestival.
- Då ska jag läsa nyskrivna dikter. Därmed kan man väl säga att pausen är över.
Nu har en han en beställning liggande på en ny pjäs. Och han har skrivit ett filmmanus till en välkänd italiensk regissör. Skrivandet för Ragnar Strömberg har uppenbart tagit nya, spännande vägar de senaste åren.