Plötsligt är det inte längre särskilt trångt i mitten. Socialdemokrater och moderater når tillsammans inte ens upp till 50 procent i Demoskopundersökningen som Expressen publicerade i går. S dalar under 30 och M sjunker under 20 procent.

Vinnarpartierna i EU-valet för ett par veckor sedan har fortfarande vinden i ryggen. Man kan förstås spekulera om hur pass länge Brysselblåsten håller i sig. Sannolikt mojnar den av under de senare veckorna av juli när väl vindbyarna från Almedalen har stillnat. Men allt kommer inte att återgå till det vanliga. En riksdag med nio partier efter höstens val är ingen oäven framtidsspaning.

Väljarnas växande vurm för kantpartier - varav något eller några objektivt sett helt saknar ens ansatser till ekonomisk politik - förklaras av att Sverige och svenskarna har frigjort sig från krisen.

Valrörelsen 1994 tycks i jämförelse ha utspelats på en annan planet. Då steg Socialdemokraterna med minst en procentenhet eller två för varje ny besparing och neddragning som partiet utlovade. I dag tjugo år senare är det knappt någon som orkar höra talas om budgetbalans, finansiering "krona för krona" eller om basindustrins behov av el.

Allt färre känner behov av att uppsöka en trygg hamn i politiken som tar hand om landet på ett ansvarsfullt sätt. Det betyder inte att de flesta svenskar går runt och önskar sig ansvarslöshet och mer av hejsansvejsan i regeringskvarteren i Stockholm. Eller explicit hoppas på "mer av visioner och större tankar om vad som ska hända i samhället", som Gudrun Schyman uttryckte saken i Expressen i går.

Ur ett (mass)psykologiskt perspektiv är det nog snarare så att många väljare tar ett tillstånd av "ordning och reda och löning på freda`" för givet. Utifrån denna trygga och stabila plattform vill, vad det tycks ett växande antal väljare ta del av plusmenyerna ute på kanterna.

 

Allt annat lika men utan invandrare, utan företagsvinster eller utan kärnkraft. Typ.

 

Moderaternas ras i opinionen har säkerligen samband med att partiet och de ledande personerna är nedslitna och utslitna efter åtta år i Rosenbad. Det är som det är. Socialdemokraternas dalande formkurva hänger nog antagligen ihop med att S koncentrerar sig på kärnuppgifter som arbete, utbildning och välfärd. "Sådant vill väl alla partier stödja", tänker väljarna just nu och rusar förbi.