En familj som utan tillstånd befinner sig i Sverige har ansökt om ekonomiskt bistånd (socialbidrag) från Norrköpings kommun. Med rösterna 3 mot 2 avslog politikerna i kommunens biståndsutskott familjens ansökan. Folkbladet rapporterade om saken på nyhetsplats i går.

Jag är övertygad om att det fanns starka sociala och mänskliga skäl att bistå familjen. Likafullt är det så att utskottets majoritet - S och M - fattade det enda rimliga beslutet.

För att uttrycka mig krasst och en smula burdust så är världen full av fattiga människor på flykt som inget hellre skulle vilja än att komma bort från inbördeskrigens fasor och tältlägrens misär. En inkomst på socialbidragsnivå och ett enkelt boende i utkanten av en stad i trygga och välordnade Sverige framstår i jämförelse som ett mycket bra alternativ.

Just därför håller sig Sverige med en reglerad invandringspolitik. Den som vill bosätta sig i Sverige får ansöka om uppehållstillstånd. Får man avslag på sin ansökan så ska man lämna landet. Så ser regelverket ut. Genom en förhandlingsuppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet har förvisso asylreglerna luckrats upp. Den som fått avslag men som ändå valt att stanna kvar i Sverige har numera vissa rättigheter som framförallt är kopplade till barnen i de familjer som utan tillstånd uppehåller sig i landet. Barnen har bland annat rätt till skolgång och sjukvård. Polisen har i sin tur inte rättighet att eftersöka barn när de är i vård- och skolverksamheter.

Dessa dubbla lagsystem är vanskliga nog för en rättsstat att hantera. Skulle kommuner dessutom börja betala ur ekonomiskt bistånd till mat och uppehälle för illegala innevånare så är risken stor att hela tanken med reglerad invandring atomiseras.

Vilket också är precis vad ytterspringare på vänsterkanter vurmar för. All respekt för de som propagerar för att människors rörlighet borde vara helt fri. Det är en vacker tanke. Men i det verkliga livet skulle fri invandring få oerhörda konsekvenser för en nationell och generös välfärdsstat som Sverige.

De kvarvarande högerliberaler som även de vill att invandringen ska vara fri har inte samma problem som vänstern. Ytterhögerns våta dröm är nämligen att välfärdsstaten ska avvecklas till förmån för ett samhälle utan gränser och utan skyddsnät där de dugliga tar chansen att slå sig fram.

För vänstern ter sig saken annorlunda.

Som Anna Dahlberg konstaterade på Expressen ledarsida häromdagen så är det likställt med ett "intellektuellt haveri att låtsas som att man samtidigt kan öppna gränserna, utrota barnfattigdomen, rusta upp välfärden, utjämna klyftorna, häva bostadsbristen och höja lägstalöner och ersättningar."

Sverige tar emot många flyktingar och invandrare. Det är bra. I en mix av solidaritet - som världen behöver mer av - och egennytta - Sverige behöver yngre och i många fall väl utbildade nya svenskar - är invandring bra och nyttigt.

Men välfärdsstaten kräver reglerad invandring. Vänstern kan inte fly den insikten.