Det var på 20- och 30-talet som Tore förgyllde Sleipner med sin intelligenta fotboll. Redan 1924 var han med och vann OS-brons i Paris. Mellan 1924 och 1938 fick IKS-aren dock inte spela mer än 25 landskamper. Att det inte blev fler berodde på att förkortningen UK inte betydde Uttagningskommittén, enligt många, utan Utan Keller.
Under VM 1938, d v s samma år som Sleipner vann SM-guldet, var landslaget verkligen "randigt". Förutom Tore var Harry "Kuba" Andersson, Gustav "Gutta" Wetterström och hårdföre Arne Linderholm med och besegrade bl a Kuba med 8-0, en match där sju av målen tillverkades av Sleipner-spelare!
En fransk journalist slog ihop skrivmaskinen när Tore Keller gjorde 6-0 i 80:e min och sa:
- Upp till fem mål är det journalistik - efter det ingenting annat än statistik!

<span class="mr">Bästa mot Polen
</span>Tore Kellers kanske bästa landskamp gjorde han 1934 på Stockholms Stadion där han gjorde tre av fyra mål mot Polen. Efter matchen skrev bl a Svenska Dagbladet:
"Tore Keller var bäst på planen, helt enkelt glänsande i sitt stort lagda spel. Det var han som dirigerade de svenska anfallen och gång på gång spelade fram bollar åt kamraterna. Den gänglige Norrköpingspojken gjorde alldeles säkert sin hittills bästa landskamp. Hans andra och tredje mål vore verkligt praktfulla, och det är inte tutal om annat än att han för närvarande är vår störste forwards. Publiken belönade honom också med taktfasta applåder. 1924 vänsterinner i vårt Paris-lag och tio år senare på samma plats i VM-laget, det är Tore Kellers bragd."
Bättre beröm går knappast att få.
Tore Keller var stor framförallt på 30-talet. Redan 1929 var han dock på väg att diskas, då det avslöjades att Tore erhöll 30 kr i veckan i lön av Sleipner för att utbilda sig till elektriker. Sedemera fick han ett elektrikerjobb som gjorde att han på ett vettigt sätt kunde kombinera jobbet och fotbollen.
I Sleipners 100-årsbok (som utkom 2003) kan man också läsa en artikel där Tore själv ser tillbaka på sin sagolika karriär:
"När jag ser tillbaka genom åren och kritiskt granskar både det ena och det andra, ställer jag mig osökt frågan:
Skulle jag trivts bättre i någon annan klubb?
Anbud saknades förvisso ej, men jag måste dock säga, att jag hade ej kunnat hamna i någon bättre klubb än Sleipner. Där har jag under årens lopp mött många goda kamrater, både bland spelare och ledare och någon särskild skulle ju ej nämnas, men ett namn skall jag dock dra fram. Det är framlidne Einar Olsson, som håller för den störste ledare och lagledare Sleipner någonsin haft.

<span class="mr">Dubbla hat trick
</span>Bland de många minne jag har från otaliga fotbollsresor minns jag med särskild förtjusning resan till Italien 1934, resan till Frankrike och VM i Antibes 1938 med besök på Rivierna samt besöket i Balticum och då enkannerligen Lituaen. Min bästa landsmatch anser jag vara vinstmatchen mot Polen i Stockholm med 4-2-vinst som följd.
Och min roligaste match i Sleipner var 7-2-segern mot Landskrona, då jag gjorde dubbelt hat trick, om jag ej minns fel, det första som tillverkats i allsvenskan. Matcherna mot Kamraterna ej förglömma.
Den gladaste dagen i mitt fotbollsliv var då våra guldmedaljer i allsvenskan var klara. Vi var ju de första i Norrköping som lyckades med den prestationen."
En stor fotbollsartist har talat.