VÄra stora partier bör vara mer eniga om vilka vi Àr

Sverige tog emot mÀnniskor pÄ flykt frÄn krig och elÀnde utan att för den sakens skull skrÀmma den svenska samhÀllsordningen pÄ flykten.

De hÀr tvÄ borde för Sveriges bÀsta vara överens om nÄgra fler viktiga saker Àn Nato. Oavsett hur valet gÄr sÄ hoppas jag pÄ en bredare samsyn mellan S och M (och gÀrna fler partier förstÄs) om grunddragen i den svenska samhÀllsordningen.

De hÀr tvÄ borde för Sveriges bÀsta vara överens om nÄgra fler viktiga saker Àn Nato. Oavsett hur valet gÄr sÄ hoppas jag pÄ en bredare samsyn mellan S och M (och gÀrna fler partier förstÄs) om grunddragen i den svenska samhÀllsordningen.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Krönika2022-09-02 05:15
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Grovt sprĂ„k har ersatt effektiva regleringar. SĂ„ Ă€r det tyvĂ€rr nĂ€r det kommer till invandringspolitiken i Sverige. Tidigare generationer av socialdemokrater och moderater insĂ„g behovet av att hĂ„lla det latenta invandringsmotstĂ„ndet borta frĂ„n förstasidor och riksdagsdebatter. Avsikten var inte att mörka eller manipulera verkligheterna i syfte att föra medborgarna bakom ljuset. Avsikten var istĂ€llet att verka i andan av ordsprĂ„ket "HĂ€lsan tiger still." Med andra ord sĂ„g socialdemokrater och moderater, allt som oftast i harmoni med Centerpartiet, till att hĂ„lla invandringen nere pĂ„ sĂ„ pass lĂ„ga nivĂ„er att det inte uppkom stora sociala konflikter eller andra pĂ„frestningar av "vi-mot-dom-karaktĂ€r."  Det fungerade bra.

Under ett par decennier efter andra vĂ€rldskriget var det i stort arbetskraftsinvandring som gĂ€llde. HĂ€r fanns inte minsta risk för det slags "bidragsturism" som den tidigare statsministern Göran Persson varnade för under sin tid i Ă€mbetet i början av seklet. Invandrarna arbetade ofta mer och flitigare Ă€n svenskarna. NĂ€r arbetskraftsinvandringen under 1970-talet i allt vĂ€sentligt ersattes av asylinvandring gick det ocksĂ„ bra. Sverige tog emot mĂ€nniskor pĂ„ flykt frĂ„n krig och elĂ€nde utan att för den sakens skull skrĂ€mma den svenska samhĂ€llsordningen pĂ„ flykten. 

Vi kan se att antalet beviljade uppehĂ„llstillstĂ„nd frĂ„n 1980 och tjugo Ă„r framĂ„t ligger mellan ungefĂ€r 10- och 40 000 per Ă„r; med undantag för ett större antal under ett par Ă„r pĂ„ 90-talet dĂ„ vi tog emot mĂ€nniskor pĂ„ flykt frĂ„n krigen i det sammanfallande forna Jugoslavien. Under nĂ„gra Ă„r guppar antalet lite upp och ner mellan 50- och 60 000 tillstĂ„nd per Ă„r. Åren 2006 och 2007 beviljas 86 000 uppehĂ„llstillstĂ„nd. Sedan dess har vi varje Ă„r legat pĂ„ högre nivĂ„er Ă€n sĂ„. MĂ„nga Ă„r mycket högre Ă€n sĂ„. 2022 blir sannolikt inget undantag. Utan att rĂ€kna mĂ€nniskorna frĂ„n Ukraina som fĂ„r skydd i Sverige enligt EU: s massflyktsdirektiv sĂ„ har Sverige beviljat ungefĂ€r 60 000 uppehĂ„llstillstĂ„nd fram till sista juli i Ă„r. 

Jag kan inte exakt sÀtta fingret pÄ varför S och M och Àven C övergav sina forna och kloka hÄllningar i invandringspolitiken i början pÄ seklet. Nya generationer politiker med nya vÀrderingar? Konkurrens om vem som Àr bÀst pÄ att ta avstÄnd frÄn SD? Hur som helst har vi dragit pÄ oss stora problem. Som dessvÀrre fortsÀtter att fyllas pÄ. Den svenska samhÀllsordningen skÀlver inför en svart arbetsmarknad, brutala parallellsamhÀllen i förorter och smÄorter, gangsterkriminalitet pÄ gatorna och inför ett alltmer grovt politiskt sprÄkbruk.