Polen är ett stort land som har markgränser till både Ryssland och Tyskland; två stater som under det senaste århundradet fler än en gång har marscherat genom Polen och över miljontals döda polska barn, kvinnor och män.
Sedan Sovjetstatens kollaps och Polens därefter snara inträde i Nato och i EU (1999 och 2004) har landets säkerhetspolitiska stabilitet som ett västland skapat en trygghet som Polen mycket sällan har upplevt. Rysslands anfallskrig mot Ukraina påminner dock Polens alla människor och alla andra människor om att Ryssland gör vad det kan för att leva upp till de historiska skräckberättelser om terror och övergrepp som är en vital del av vår historia. Polens långa gräns mot diktaturen Belarus gör inte saken bättre. Polen utsätts för en lång rad av problem och attacker vid gränsen. Den belarusiska regimen understödjer till exempel till exempel migranter som illegalt vill ta sig in i Polen. Under de senaste dagarna har Polen förstärkt gränsbevakningen med flera tusen soldater.
Krig är brutalt gammaldags. När nyhetsrapporteringen och tillvaron i stort är inriktad på sådant som att rädda liv och förlänga liv genom nya mediciner, vacciner, hälsosammare livsstilar och bättre livsmiljöer så är kriget inriktat på att så effektivt som möjligt döda så många människor som möjligt. Kvartals reporter Johannes Stenlund uppmärksammar att kriget i Ukraina också till sina former, och inte bara till sin anda, är gammaldags. När kriget inleddes talades det mycket om att den moderna teknologin i form av bland annat "hypersoniska missiler, tekniskt avancerade övervakningssystem och drönare" skulle revolutionera krigföringens metoder. Men, konstaterar Johannes Stenlund: "verkligheten på marken i Ukraina påminner mer om första världskriget. Bilder på leriga skyttegravar och minfyllda slagfält kablas ut från båda sidor av kriget." (Kvartal 10 augusti)
Stenlund länkar vidare till en essä i Foreign Affairs av den amerikanske krigsvetaren Stephen Biddle. I en fantastiskt detaljerad text förklarar Biddle varför artilleri, pansarvagnar och infanterisoldater fortfarande dominerar krigets vardag. (Foreign Affairs 10 augusti) Och varför förlusterna i form av människoliv är så ohyggligt stora.
Låt oss ge all tänkbar solidaritet och stöd till Polens vakt vid frihetens gränser. Och låt oss ge varje möjlig extra skattekrona till uppbyggnaden av ett starkt svenskt militärt försvar som är rustat för att stå emot gammaldags brutala anfall.