Man får ingenting för ingenting. Öppenhet och fri rörlighet över gränser är en viktig del av Sverige. Länge var det tämligen enkelriktade gränsöverskridanden. Svenska företag exporterade. Svenska byggföretag åkte runt i världen och byggde infrastruktur och hotell. Genom EU-inträdet och den inre marknaden har rörelsemönstren utvecklats. Stefan Attefall och Ann-Marie Begler i Byggmarknadskommissionen -ett privatfinansierat initiativ med fackföreningar och företag i spetsen - sammanfattade läget på DN Debatt (16/9). Å ena sidan: "Genom anslutningen till EU har det blivit mycket lättare för företag och byggnadsarbetare från andra länder att söka sig till svensk byggmarknad. Det har i allt väsentligt varit positivt för den expanderande sektorn." Och å den andra sidan: "Samtidigt går det inte att blunda för att det i den migrerande arbetskraften finns en omfattande arbetslivskriminalitet. (--) Resultaten är osund konkurrens, schyssta företag slås ut, staten luras på pengar och arbetstagarna får dåliga villkor."
Slutenhet är knappast ett alternativ för Sverige. Däremot går det naturligtvis att göra det svårare för de kriminella företagen att verka i Sverige. Vi ska inte ha några ”skurkföretag”, sa arbetsmarknadsminister Eva Nordmark tidigare i veckan när hon presenterade uppdrag och ledamöter i en ny statlig ”delegation mot arbetslivskriminalitet”. Det är bra att staten försöker ta ett brett grepp. Det behövs. I den svenska arbetsmarknadsmodellen är det tänkt att parterna på arbetsmarknaden, kollektivavtal, sekretess och tillit ska styra.
Men det är ju inte rimligt att parterna utöver allt annat också ska tampas med en omfattande kriminalitet som utgår från länder såväl i som utanför EU. Staten – i form av polis, skatteverk, migrationsverk, med flera myndigheter – har många framsteg ännu ogjorda när det gäller arbetslivskriminalitet. Den svenska modellens omfattande kontrollbrister möts inte minst i byggbranschen. Exempelvis gynnas arbetslivskriminalitet ute på byggen och inte minst i den svällande ROT-sektorn av undermålig kontroll av vilka som befinner sig i landet. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark nämnde själv reglerna för arbetskraftsinvandring som en del av problemet. Det är ett bra besked. Lagstiftarna behöver förse den svenska modellen med mer effektiv statlig kontroll genom bland annat minimal sekretess mellan myndigheterna. Tyvärr krävs nog också att tillitens betydelse tonas ned. Man får ingenting för ingenting.