Socialismen och feminismen åker ner i relikskrinet

En alls inte oäven populistisk pamflett som svämmar över av svartmålning, överdrifter, ensidighet och upprepningar.

Från mörkret stiga vi mot ljuset, sjunger partiledaren Nooshi Dadgostar och ombuden på kongressen. Men det gamla samhället ska numera endast "delvis" störtas i gruset.

Från mörkret stiga vi mot ljuset, sjunger partiledaren Nooshi Dadgostar och ombuden på kongressen. Men det gamla samhället ska numera endast "delvis" störtas i gruset.

Foto: TT

Krönika2022-02-04 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vänsterpartiets kongress pågår under helgen. Huvudnumret är partiets valplattform; 559 rader där partistyrelsen har ansträngt sig för att hitta och föra fram de bästa argumenten för att rösta på Vänsterpartiet i höstens riksdagsval. 

Valplattformen är en alls inte oäven populistisk pamflett som svämmar över av svartmålning, överdrifter, ensidighet och upprepningar. Språket är vardagligt och direkt i Du- och Oss-form. Tidigare centrala begrepp för en korrekt V-partist som "feminism, antirasism och socialism" är som bortblåsta.Antirasism nämns en gång i en bisats medan feminismen och socialismen inte alls finns med. 

Vänsterpartiet lägger inga fingrar emellan. "Högern, socialdemokraterna och marknaden" har förstört Sverige under de senaste 30 åren: "De som är ansvariga för att det ser ut så här är de politiker och den ekonomiska elit som styrt Sverige. (--)  De massiva skattesänkningar som genomförts av högerpartier och socialdemokrater under många år har resulterat i att det nu finns 350 miljarder mindre per år till välfärden än 1990. (--) Stora delar av välfärden är sönderslagen genom åratal av nyliberal politik." 

De samhällsproblem som är dominanta bland väljarna och i de tre stora partiernas argument och politik; de förekommer knappt i Vänsterpartiets val av lämpliga verkligheter för sin valplattform. Däremot är 70-talsvibbarna tydliga i plattformen. Jag känner mig återbördad till forna dans- och allsångsvrålskvällar med Nationalteaterns progghitlåtar som "Bängen trålar" och "Barn av vår tid."

"Skjutningar" omnämns överhuvudtaget inte. Talas det om invandring så är det i termer av rasism och det enda våld som exemplifieras är att "många unga, särskilt med utländsk bakgrund, som bor i fattiga områden upplever övervåld från Polisen." 

I kontrast till svartmålningens bombastiska överdrifter framstår däremot vänsterpartiets åtgärdspaket som massivt modesta: "Vi behöver bygga ett delvis nytt samhälle, och det ger oss också möjlighet att rätta till mycket av det som var fel i det gamla", skriver partistyrelsen i sitt förslag till valplattform. Revolutionärer göre sig icke besvär.

Valplattformen är ett slags mix av tidig SD-retorik:"Det är bara vi som säger sanningen" och tidigare nymoderatism: "Nu tar vi av pärlhalsbanden." Det sanningssägande vänsterpartiets pärlhalsband är feminism, socialism och antirasism som nu göms undan i relikskrinet. Vilket förstås är klokt. Men vad säger de rättrogna på kongressen?