Det är extra intressant att lyssna på ett förstlingverk som det är fråga om här. Kristersson vill bryta ny mark. "Paradigmskifte" säger Kristersson vid ett par tillfällen. "Av lätt insedda skäl", som den tidigare moderate partiledaren Carl Bildt brukade säga med ett lätt självironiskt leende dansande i mungipan; av lätt insedda skäl så är moderater betydligt mer intresserade av paradigmskiften än vad socialdemokrater är. I det svenska politiska systemet ser ju Socialdemokraterna (och många med dem) sig själva som paradigmet, förebilden och tänkesättet. Och således inget som man vill skifta. Moderaterna ser det från ett annat håll. Därför är en inlämnad Nato-ansökan och vapensändningar till Ukraina ett paradigmskifte i Kristerssons förklaring. Alltså något som bryter av från den traditionella S-modellen. I S värld är däremot Natoansökan och vapenleveranser bara en logisk fortsättning på ett klassiskt paradigm där en S-regering alltid gör det "som är bäst för Sverige" och därför inte så mycket att tala om.
När jag satt där och lyssnade på Kristersson så kom jag också att tänka på Cecilia Garme på tidskriften Kvartal som nyligen vävde in "brutalismen" i en text om den nya regeringen. Förstår jag saken rätt så är brutalismen en inriktning som tagit sig från arkitekturen och in i politiken. Det är ett bra begrepp. Vi måste tala "klarspråk", sa Kristersson om vad en för stor invandring och för dålig integration gör med vårt land. Uppräkningarna av allt som behöver göras av kontroller, stopp, förbud, nej och nej, utvisning, fängelser och allt sådant är brutalt detaljerade. Jag säger inte att det är fel. Det är väl sannolikt så att samhällsproblemen har fått byggas upp under skydd av förskönande vi-är-mot-SD-blomsterspråk under alldeles för lång tid. Och nu går det inte längre. Men brutalism är inget paradigm som bör råda under för lång tid. Det riskerar att göra något med oss människor som inte är bra i längden.
Däremot är det mycket bra att Gunnar Strömmer annonseras som justitieminister på Kristerssons statsrådslista. Rättsfrågorna står i centrum i samhället och i politiken. Trygghet är vår tids stora frihetsfråga, sa Ulf Kristersson. Gunnar Strömmer i samarbete med S nye justitiepolitiker Ardalan Shekarabi och i lag med hedersvåldskämpande Juno Blom från Liberalerna som också finns i justitieutskottet; där ser jag en trio som gemensamt kan ta itu med ett paradigmskifte vi verkligen behöver göra utan att vi därför fastnar i brutalismens grepp.