Min förtjusning över programledaren Anders Holmbergs intervju med Bildt sattes i något slags förklarande ljus när jag läste Jörgen Huitfeldts nyhetsbrev (22 oktober). Huitfeldt är chefredaktör på den självständiga tidskriften Kvartal. I nyhetsbrevet för han ett vågat resonemang om den "djupa staten"; ett begrepp som ofta används av dem till höger och vänster som hävdar att det under den demokratiska fernissan finns antidemokratiska aktörer som konspirerar utifrån egna maktintressen. Huitfeldt utmanar dock den synen på saker och ting: "Alla länder är beroende av att makteliten, om det verkligen behövs, kan gå samman och försvara det som utgör statens själva fundament. Och frågan är om vi inte är på väg mot ett tillstånd där den djupa staten behöver formera sig för att skydda det som är kärnan i nationalstaten Sverige: Öppenheten, tilliten, utgångspunkten i individens rätt att välja sin egen väg och den relativa frånvaron av korruption." Så hänger det ihop.
Det är på intet sätt "antidemokratiskt" att den formella demokratin underbyggs av mer informella stöttepelare som så att säga agerar i tangentens riktning. Efterkrigstidens omstöpning av Sverige till ett modernt och mycket produktivt samhälle möjliggjordes genom "järntriangeln" mellan Wallenbergssfären, LO-facket och regeringspartiet Socialdemokraterna. Att höger- och vänsterfolk med förkärlek för konspirationer går igång på sådana samarbeten beror på den ena sidans djupa misstro mot kapitalet och den andra sidans djupa misstro mot socialdemokratin.
Carl Bildt är en profilerad liberal högerman. Ingvar Carlsson är en klassisk socialdemokrat. De har vad jag förstår inget utvecklat persontycke. När Sverige var i en mycket djup ekonomisk kris i början av 1990-talet stod de däremot självklart på samma Ja-sida när Sverige blev medlemmar i EU. S och M lade 2022 allt åt sidan och såg till att det krigsnära Sverige satte fart mot NATO. Huitfeldts appell för den djupa statens återkomst har koppling till våra tunga problem med gangsterkriminaliteten. Huitfeldt har rätt. S partiledning bör sluta upp bakom regeringens kriminalpolitik istället för att just nu bjäbba om skitsaker. Vi är i ett allvarligt läge.
Jag vet inte hur Carl Bildt ser på just den saken. Men när jag lyssnar på honom i SVT hör jag en person som förstår skillnaden mellan vad som är allra viktigast och vad som för stunden behöver stå tillbaka. Och som gärna vill vara med djupt inne när och där det händer.
