Mötet genomfördes på det socialdemokratiska högkvarteret Sveavägen 68. Temat för mötet var "Saknad" och inledde en serie av tre möten där Onsdagsklubbens medlemmar diskuterar relationen mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
I april 2022 gav förlaget Mondial ut boken "Saknad - På spaning efter landet inom oss" som författats av de båda statsvetarna Cecilia Garme och Katarina Barrling.
"Saknad" är en krävande bok med många lager och flera perspektiv. Tider som har varit är hela tiden närvarande i tider som är nu. Den amerikanske författaren och Nobelpristagaren William Faulkners mantra "Det förflutna är inte dött. Det förflutna är inte ens förflutet" utgör ett ledande tema. Och det med all rätt.Människor har "tidsdjup" skriver författarna likaväl som vi har förmågor att hålla flera perspektiv levande och aktuella på en och samma gång.
Cecilia Garme har uppdraget att starta upp diskussionen på mötet. Därefter gav jag några kommentarer och så var diskussionen igång bland de erfarna och i politiken väl bevandrade mötesdeltagarna.
Barrling och Garme har verkligen åstadkommit något extra med sin bok om saknaden. Det är en lärd och bildad bok med mängder av referenser till historiska händelser i stort och smått på små och stora orter som Smedjebacken och Paris.
Saknad, eller om man så vill, nostalgi, är viktiga inslag i politiken. Viktiga; därför att de är heta och konfliktfyllda ämnen. Vi har säkerligen alla hört uttrycket att det är "segraren som skriver historien." Arbetarrörelsens hållning har under lång tid varit att "från mörkret stiga vi mot ljuset." Att saker och ting blir "bättre" är en fundamental del av den socialdemokratiska berättelsen. Att mörkret steg för steg får vika för ljuset är, kan man väl säga, det som i grunden legitimerar och berättigar det socialdemokratiska maktinnehavet.
När den legendariske statsministern Tage Erlander på 1960-talet luftade sin oro för de "stigande förväntningarnas missnöje" så var det ett uttryck för en insikt om socialdemokratins särart: Oppositionen gnällde om det ena och det andra medan S såg till att det blev bättre i samhället." När det inte blev bättre - eller i vart fall inte uppfattades på det viset - trots att S styrde; då fick S stora problem.
SD har stigit mot ljuset genom att provocerande skickligt lägga ansvaret för mörkret - invandringsmisslyckandet, kriminaliteten, välfärdsbristerna - på alla övriga partier i allmänhet och i synnerhet på Socialdemokraterna. Vilket har fått S i opposition att tala om Sverige som ett "farligare och fattigare land" istället för att lägga krutet på att skapa ett tryggare och rikare Sverige. Så det står och väger om vart det ska ta vägen.
Att sakna tider som har flytt har under socialdemokratins mest självpräglande år tämligen entydigt beskrivits som konservativt och reaktionärt. Men Ernst Wigforss, en av partiets stora tänkare, utvecklade redan 1958 mer sammansatta tankar om socialdemokratins förhållningssätt till svunna tider. Han talade om betydelsen av att se det "förflutnas anda" som det moderna samhällsbygget kanske kunde ha nytta av att omsätta i nya former? Jag citerar ur boken Provisoriska utopier: "Om man kastat längtande blickar i det förflutna har det mera varit efter vad man trott vara detta förflutnas anda än just de former vari denna anda har varit förkroppsligad.” Så är det. Två steg fram och ett steg tillbaka är reformismens bästa marschtakt. Lite saknad har ingen dött av.