Från mitt eget håll bär jag med mig en annan liknelse om a-kassan som en inrättning där man ska "falla mjukt men, men ligga obekvämt." Båda liknelserna har väl samma tendens. Men att "ligga obekvämt" har nog en större verklighetsanknytning med hela arbetslöshetskollektivet än "studsmattan". De som snabbt studsar tillbaka i arbete efter att ett arbete har tagit slut; de efterfrågar sällan vare sig arbetsförmedling eller a-kassa i några större mängder.
Regeringens reformförslag bygger på ett utredningsbetänkande som den då S-ledda regeringen tog emot i juni 2020. I stort sett alla aktörer, utom LO, var positiva till förslaget. Mycket är de flesta fortsatt positiva till. Att a-kassan får höjt tak, en höjd lägstaersättning och att medlemskap ska bygga på inkomsten istället för det byråkratiska måttet "arbetad tid" välkomnas av så gott som alla. Att tiden som medlem i a-kassan ska påverka ersättningens storlek är också klokt eftersom det sporrar folk att bli medlemmar i a-kassan.
LO: s motstånd är emellertid inte så svårt att förstå. Det finns inslag i det nya förslaget som kan leda till att de inkomstförsäkringar som många fackförbund erbjuder sina medlemmar får sämre villkor när avtrappningen av ersättningen i a-kassan nu föreslås gå snabbare och bli skarpare. Redan idag trappas ersättningen i a-kassan ner efter 100 dagars arbetslöshet. Detta sker genom att taket för de löner som ersätta sänks från 1200 kronor till 1000 kronor om dagen. I det nya förslaget trappas efter 100 dagar också själva ersättningen ner från 80 och till 70 procent.
De inkomstförsäkringar som fackförbunden erbjuder täcker upp till 80 procent av tidigare lön under ett antal månaders arbetslöshet. När ersättningarna i a-kassan nu trappas ner snabbare kan kostnaderna för inkomstförsäkringarna bli större vilket kan minska den enskildes motivation att bli medlem i facket.
Det mest problematiska med Johan Pehrsons förslag handlar om de som efter 300 dagar ramlat ur a-kassan och istället har aktivitetsstöd. Här talar vi om en stor grupp människor med mycket låg anställningsbarhet. De kommer inte att studsa ut till alla de kvalificerade arbeten där det saknas folk när ersättningarna - enligt Pehrsons förslag - ska trappas ner snabbare och skarpare också i aktivitetsstödet. Här behövs en obekvämhet av ett annat slag. Här krävs handfasta arbetsmarknadsutbildningar av hög kvalitet.
