En del av alla dessa vinklar är så ingjutna i journalisternas arbetsmiljö att de knappt märks. När det kommer till brott och straff är vinkeln ryggmärgsnära sedan flera decennier tillbaka: Längre fängelsestraff hjälper inte. Repression är dåligt (höger) medan förebyggande är snällt (vänster.)
I söndags kväll medverkade justitieminister Gunnar Strömmer i SVT: s Agenda. Han var där för att kommentera det då senaste våldsutbrottet; en masskjutning i Farsta centrum med två döda, två skottskadade och en mängd livrädda ögonvittnen. Trots att Sverige numera ligger i den västliga världens toppskikt när det gäller antalet barn som mördar barn ute på gator och torg så står sig den nedärvda "straff och repression är dåligt-vinkeln" fortsatt stark.
Givet läget i Sverige så vore det naturligt att de kritiska frågorna till justitieministern var av karaktären "varför kan unga män gå runt med automatvapen och skjuta folk mitt på ljusa dan? Varför är de inte inlåsta? " Men så är det inte. Den gamla vinkeln styr; oavsett vad som händer. I Agenda fick Gunnar Strömmer därför svara på frågor om det var så att regeringen satsade för "mycket på det repressiva och för lite på det förebyggande" och om regeringen skulle "lyssna på kritiken och ge mer pengar till kommunernas socialtjänster?"
Strömmer hade förstås inga besvär med de frågorna. Socialstaten är, precis som rättsstaten, ännu alltför svag och vag för att kunna ingripa med normsättande pondus mot tonårsmördare med invandrarbakgrund. Strömmer påminde därför om att flera av de förstärkningar som är på gång inom socialtjänsten handlar om utökade möjligheter att ingripa med tvångsmedel mot barns och vårdnadshavares viljor.
På mitt livs socialpolitiska "universitet" Hasselakollektivet talade vi om "tvånget till frihet." Det var kontroversiellt då på 80-talet. Det borde inte vara det idag. Ska de här pojkarna i gängens närhet och svans ha en chans till något annat än korta skitliv så behöver socialstaten kliva in och se till att de får en anständig chans att byta bana. De allmänt förebyggande och samhällsbyggande insatserna handlar om att barnen ska gå i bra förskolor och grundskolor. De individinriktade förebyggande åtgärderna handlar ofta om att skilja individen från flocken för en tid. Socialpolitiken behöver kort sagt en ny och bättre vinkel. Och Gunnar Strömmer behöver bättre frågor.
