Strategi är ett viktigt begrepp för den som har till uppgift att leda och styra. Strategin beskriver hur man på ett trovärdigt sätt ska gå till väga för att i en osäker omgivning kunna nå fram till sin mål. För att citera den tidigare riksstrategen hos Socialdemokraterna Pär Nuder så krävs av en god strategi att man nöjaktigt kan besvara de tre frågorna Var står vi nu? Vart ska vi? Hur kommer vi dit?
I boken "Rättsregler i kris" (Dialogos 2020) utsätts den svenska statens strategiska tillkortakommanden i fredtida kriser - till exempel den nu pågående pandemin - för granskning och tuff kritik av juristen Johan Hirschfeldt och statsvetaren Olof Petersson. På DN Debatt (11/12 2020) berättade författarna att de funnit mängder av statliga regelverk och krisberedskaper för bland annat: "Utomordentliga förhållanden, utomordentliga händelser, extraordinära förhållanden, extraordinära situationer, extraordinära händelser i fredstid, fredstida krissituationer, påtaglig fara, (--) och svåra påfrestningar på samhället i fred." Lagarna och regelverken är så många och har tillkommit i så många olika situationer och stämningar att de snarare skapar oreda och strategisk osäkerhet när nya kriser träder fram i samhället.
Statsvetaren Katarina Barrling tar i sin krönika i SvD (14/2 2021) avstamp i boken "Rättsregler i kris" när hon för ett tankehissnande resonemang om den svenska Coronapolitiken: "Avsaknaden av en övergripande strategi i en krissituation är ett problem i sig, men än mer så om det som inte är en strategi, ändå genomgående kallas för en sådan." Jag tror Barrling har helt rätt när hon landar i slutsatsen att det inte finns en Coronastrategi utan att regeringen letat efter det "bästa möjliga i rådande situation" eller som Hirschfeldt/Petersson benämner beteendet: "Man tager vad man haver."
Politiken är till vardags mer eller mindre strategilös. Det sätts upp mängder med övergripande mål för allt mellan himmel och jord och sedan får det lagas efter läge och bli som det blir. Det ligger i politikens natur att "trassla sig fram" som statsvetaren Charles Lindblom beskrev saken i uppsatsen "The science om muddling through". (1959) Att "ta vad man har" är dock inte att rekommendera i allvarliga kristider. Det går att förbereda sig för kriser. Krisförlopp har stora likheter med varandra. Det går därför att ta fram ”ett överskådligt och tydligt regelverk som är praktiskt användbart vid en fredstida kris”, som Hirschfeldt/Petersson föreslår. Och då kan regeringen styra efter en strategi som är en strategi.