Att regeringar och kommunledningar styr är inte fascism

Efter ett maktskifte är det inte ovanligt att höga chefer i statliga och kommunala förvaltningar får gå/väljer att sluta innan de får gå/passar på att byta jobb i ett lämpligt skede.

Utbildningsdirektör Sofie Lindén är en av flera toppchefer i Norrköpings kommun som har lämnat/fått gå/annonserat sin avgång efter maktskiftet. Avgångarna har sina olika randiga och rutiga skäl. Alldeles oavsett så är det helt i sin ordning förstås.

Utbildningsdirektör Sofie Lindén är en av flera toppchefer i Norrköpings kommun som har lämnat/fått gå/annonserat sin avgång efter maktskiftet. Avgångarna har sina olika randiga och rutiga skäl. Alldeles oavsett så är det helt i sin ordning förstås.

Foto: Henrik Jonsson

Krönika2023-05-07 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Norrköping har bland annat kommundirektören, utbildningsdirektören och omsorgsdirektören slutat eller annonserat sin avgång. Om det skulle vara så att de har gått eftersom den nya kommunledningen bett dem att gå så är det naturligtvis helt i sin ordning. Toppchefer har ingen anställningstrygghet av vanligt slag utan bör alltid vara beredda på att utan någon längre motivering få lämna sina uppdrag. Det är en rimlig demokratisk ordning i den svenska kontexten. Cheferna har till uppdrag att genomföra den politik som de folkvalda har beslutat om. 

Anser chefer att politikerna fattat fel beslut så har de att vuxet förhålla sig till läget. Att som chef sätta sig över fattade demokratiska beslut är inte tillrådligt. Antingen förlikar sig chefen med den nya ordningen eller så slutar man sitt uppdrag för att göra något annat. Och som sagt; meddelar den nya majoriteten att man vill göra en ny rekrytering till det eller det chefsjobbet så är det bara att ta sin fallskärm och gå.  

På den statliga sidan sitter myndigheternas högsta chefer - ofta med titeln generaldirektörer - på så kallade förordnanden om sex år som kan förlängas med sammanlagt ytterligare sex år. Regeringen utser generaldirektörerna och det är också regeringen som har makten att flytta bort generaldirektörerna från uppdragen när de önskar. Det absolut vanligaste är att toppcheferna skiljs från sina uppdrag genom att regeringen beslutar att inte förlänga deras förordnande efter sex år. Så förhåller det sig till exempel med Migrationsverkets, biståndsmyndigheten SIDA: s och Skolverkets generaldirektörer. De får inte förlängt. 

De statliga myndigheterna är självständiga visavi regeringen i sitt dagliga värv. Ministrar får inte styra över myndigheter på något annat sätt än genom anslag och de så kallade regleringsbreven där regeringen ger uppdrag åt myndigheterna. 

Den förre justitieministern Morgan Johansson (S) skämde (tyvärr återigen) ut sig i de sociala medierna (Twitter 27 april 2023) när han påstod att "så här ser den fascistiska utrensningen av tjänstemän ut" i samband med att Skolverkets generaldirektör inte fick sitt förordnande förlängt. Johansson förlöper sig gång på gång i de här sammanhangen. Han och den förra regeringen har haft åtta år - sammanlagt 75 av de senaste 100 åren - på sig att tillsätta och avsätta generaldirektörer. Nu är det en ny regering som har röstats fram av folket för att bland annat sköta utnämningspolitiken. Vilket inte är ett uttryck för fascism. Det kallas faktiskt för maktskifte.