Det är två slutsatser man kan dra efter en uppmärksammad intervju med Magdalena Andersson i förra veckan.
En gång i tiden, när jag följde svensk politik mer minutiöst än idag, skrev jag en analys med Magdalena Andersson som huvudperson. Det var 2009 och hon var inte så känd bland allmänheten.
Hon jobbade som politisk rådgivare åt S-ledaren Mona Sahlin som var i opposition. Men nu när valet närmade sig 2010 blev hon överdirektör på Skatteverket istället. Partihögkvarteret anställde S två glada gamänger på informationsavdelningen istället.
Jag såg ett mönster. Sakkunskapen ut med Andersson, twittrandet och det politiska spelandet in med gamängerna.
Jag vill minnas att Magdalena uppskattade min analys. Därför är det trist att se när hon själv går i fällan och sprider insinuationer utan att veta hur det faktiskt ligger till.
Det blev ett rejält bakslag när Magdalena Andersson i DN ville veta var debattören Henrik Jönsson får sina pengar ifrån. Jönsson använder sitt utrymme på Youtube och i andra forum till att angripa Magdalena Andersson och Socialdemokraterna.
Det är säkert så att det pågår en kampanj mot Magdalena Andersson för att få ner hennes höga förtroendesiffror. Det är inte konstigt att Magdalena Andersson är störd över det. Men att antyda att det är något skumt med en enskild debattörs finansiering utan att faktiskt veta hur det ligger till är inte så smart. Hon fick också berättigad kritik.
Vad värre är att hon i samma intervju flaggar för en strategi i valet till EU-parlamentet som kan bli förödande.
S har utsett SD till huvudmotståndare i EU-valet. Det kanske inte är så konstigt när nationalistiska krafter växer sig starka runt om i Europa. Krafter som ”jobbar med att öka splittringen både inom och mellan länder” som Magdalena Andersson säger och menar det bara är Vladimir Putin som gläds över detta.
Hon vänder sig också mot att SD vill ”utvärdera det svenska medlemskapet och göra det lättare att lämna EU”. I sak är det väl inte alldeles orimligt om Sverige med jämna mellanrum skulle utvärdera hur arbetet går i EU. Om Magdalena Andersson anser att allt är guld och gröna skogar med Sveriges förhållande till EU är Socialdemokraterna illa ute.
En valrörelse där det blir Sverigedemokraterna som får stå för den kritiska granskningen av hur EU fungerar med Socialdemokraterna som huvudmotståndare skulle sannolikt leda till att SD gör ett mycket bättre EU-val än vad partiet brukar göra.
Det finns en ganska stark opinion i Sverige med missnöje över att EU lägger sig i för mycket. Det kan gälla skogen, vattenkraften, transporter, jordbruket m.m. Det finns också en utbredd irritation över att svenska myndigheter och dess tjänstepersoner är de mest nitiska med att genomdriva bestämmelser från EU som uppfattas som orimliga. Medan man i andra EU-länder möjligen tar det mera lugnt och ser mellan fingrarna så att en del dumheter inte blir av.
Det finns alltså en god mylla att gräva i för det parti som framstår som mest EU-kritiskt i den kommande valrörelsen. Får man tro Magdalena Andersson kan Sverigedemokraterna ta den rollen med Socialdemokraternas hjälp.
Bland de som idag följer politiken så minutiöst som jag en gång gjorde sägs det att Magdalena Anderssons bara omger sig med ja-sägare. Jag vet inte. Men det hindrar inte att man kan se behovet av en senior rådgivare. En erfaren man eller kvinna som viskar i Anderssons öra och säger: Ta det lugnt.
