Miss LisaLees sång börjar närma sig gruppens signum, i lead såväl som i kör. Hennes både starka och känsliga röst kontrasterar mot Morgan Hellmans mera klassiskt krackelerade, lite stukade. Trots förlusten av trummis är musiken tätare, och Trailerpark vågar ta ut svängarna mer och mer. Ett fint exempel på det är dragspelet i
Ol´Man Johnson och
Tommy Erikssons pedalsteeltoner här och där.
Sångerna doftar omisskännligt av bourbon, blod och svett. Exteriörerna utgörs av barer, vindpinad halvöken och tumbleweedbollars flykt. Materialet är eget, utom rambler-countryns mästare
Johnny Paychecks The Johnsons of Turkey Ridge. I låtskrivandet går bandet från klarhet till klarhet. Bäst är ändå LisaLees
Burn My Own Farm down och
Hellmans The Jury, The Judge & The Pen.
Nej, Trailerpark Idlers förnekar sig inte. "Well That’s Life... Or It Was" är deras bästa hittills, precis som vanligt.